Göteborgsposten – 30 november 1860, sida 1

af en inbördes kamp emellan olika partie inom ett och samma samhälle. Redan vi reformationens tid begynte detta att visa sig Den yttre politiken, åtminstone massornas bestämdes då redan mera af deras ställning till den religiösa rörelse som vid denna tid punkt genomgick Europa, än af deras ställ ning såsom medlemmar af den ena eller an dra staten. Undertryckta protestanter begär de och erhöllo understöd emot sin stats re gering af folk, der protestantismen var seg rande, och de katolska folken hjelpte sin trosförvandter att undertrycka sina motstån dare i de länder der de icke eljest skull kunnat bibehålla sitt välde. De religiös: frågornas inflytande på menniskorna har se dan dess jemtförelsevis aftagit, och de poli tiska och sociala hafva trädt i deras ställe Men samma riktning i afseende å individer nas förhållande till staternas allmänna politil har fortgått och vidare utbildat sig. Då der stora franska revolutionen utbröt var der icke blott en händelse för Frankrike; der var en händelse för hela Europa, hvilker helsades med jubel eller förbannelser i dess alla stater allteftersom personerna tillhörde olika partier. Franska aristokrater förenade sig i den derpå följande striden med tyska sjelfherrskare och irländska republikaner, in: kallade franska jakobiner till sin hjelp. Och på samma sätt var det vid den derpå följande reaktionen. I våra dagar visar sig detta den tilltagande europeiska -enhetens inflytande på individens politiska ställning kanske ännu mera framstående än förr. Sedan den tiden har nästan hvarje i ett land uppkommande rörelse funnit anklang och framkalllat likadana i andra länder. Och äfven i närvarande ögonblick känner ju hvar och en i Europa att den italienska frågan mer eller mindre rör honom sjelf. Och hvilken nation är det som icke haft någon representant i de för densammas lösning förda striderna? En del har hatt sådana i begge lägren. Under det en del af Britanniens och Frankrikes söner trädde under Garibaldis fana för att derigenom arbeta för sina ideer, anslöto sig andra i samma ändamål till det vacklande påfvedömet och Lamoriciere. Alla strider i Europa utgöra i sjelfva verket numera blott en enda, öfverallt pågående stor strid emellan de tvenne partier, de liberala och de reaktionära, i hvilka hela dess befolkning, oberoende af alla statsgränser, är delad. Det är 1 denna gestalt, i hvilken den evigt och på alla punkter på en gång pågående striden emellan Ormus och Ariman, emellan juset och mörkret, emellan det goda och det onda, emellan framåtskridandet och tillbakasåendet, i våra dagar uppträder. I denna strid är det hvar och ens pligt utt deltaga. De som icke göra det, utan sluta ig till de usla själar som lefvat utan skam och heder, det lumpnoa folk som varit allt för sig mm hvilka Dante talar, och hvilka han i sitt Helvete låter inblandas bland