Göteborgsposten – 28 november 1860, sida 1

Representationsreformen och regeringen. Statens högsta embetsmän, ministrarne kunna intaga en tveggehanda ställning til det folk hvars angelägenheter de handnuafva De kunna nemligen betrakta sig endast såson verkställare at beslutade åtgärder och hand bafvare af vissa löpande årender, utan ati anse det tillhöra sin befattning att sjeltva taga något initiativ eller försöka att genomföra något bestämdt system. Detta är den ena ai de ställningar de kunna intaga. Men de kun: na äfven intaga en annan. De kunna betrakta sig såsom statsmän, hvilka det tillhör att taga initiativet till de åtgärder, de vid hvarje tidpunkt anse behöfligast, samt att leda statsangelägenheterna efter de åsigter de anse för riktigast. I det förra fallet äro de intet annat än vanliga embetsmän, hvilkas handlingar på förhand äro utstakade och bestumda; de äro blott och bart spetsen af statens exekutiva makt. I det senare fallet äro de dess regering. Den förra af dessa ställningar hafva ministrarne länge intagit hos oss i Sverige, och göra det i viss mån ännu. Det är icke många år sedan en at våra ministrar ansåg sig kunna qvarstå såsom sådan och kontra signera en åtgärd, mot hvilken han inom riksdagen på det häftigaste opponerat sig. Han ansåg då sin ställning såsom minister icke vara annan än en underordnad tjeustemans, t. ex. en länsmans, hvilken har att utföra en erhållen befallning, uten att behöfva befatta sig med den inre halten af densamma, Likaså hafva vi ofta sett flere åtgärder genomdritna af oppositionen, utan att det på något sätt influerat på ministeren. Den andra stållningen åter intaga ministrarne i England. De utgöra de det inom nationen för ögonblicket herrskande partiets likasom ombudsman, hvilka i statsangelägenheternas skötando söka ge: nomföra sina egna och sitt partis åsigter; och hela det politiska machineriet går der ut på att ställa så till, att dessa angelägenheters skötande faller i händerna på de personer, hvilkas vyer för tillfället öfverensstämma med pluralitetens at folket.