Göteborgsposten – 28 november 1860, sida 1

icke, utan att det är något mindre materielt och mera essentielt som bildar samqvämets munterhet och goda lynne, men icke destomindre är det ett aflagset hopp att få socievetslitvet reformeradt. Vi tå nöja 0ss (0, hvilket nöje!) som förr med att komma och bocka oss, spela litet preferance, smutta litet punsch, säga några få men valda ord åt värdinnan, hugga oss lifstörnödenheter med galteln i trängseln vid bordet, och när detta snart är table rase, genast — bocka sig till afsked. Liksom pastorn och bibliotekarien hos nuvarande kungen fick en generalkonsulsplats i Finland så har äfven öfversten och bibliotekarien hos kung Oscar blifvit hugnad med en dylik i Algier. Det är i synnerhet fortjenster om litteratur och konst som berättiga ull konsulsembeten, ty äfven förre teaterdirektören skulle fått ett sådant, om han hade velat. Det är en lycka på långt håll, men den är dock afundsvärd. Vore jag löjtnant — nej, bibliotekarie, ack! — —