Göteborgsposten – 28 november 1860, sida 1

En sådan partioch ministerregering är också det enda satt, på hvilket, under de torhållanden i hvika den cviliserade verlden åtminstone ännu belinner sig, folkets rätt att utotva ett bestämdt inflytande på sin regering kan toörenas med en kratug och dugug styrelse. Ty ett folks angelagenheter utgoras icke blott al löpande ärender som på forhand kunna utstakas och bestämmas. Verlden är stadd i en jemn vexling, och förändrimgar inwatfa bestandigt, hvuka ett tolk, hkasä ntet som en 1mmdivid, kan forutse och hvilka dock fordra bestämda åtgärder. Det är derföre nödvändigt, alt folkets regering skötes at ett mindre autal personer, som hatva ull phgt avv folja med alla sädana förändringar, och som genast äro till hands tor vidtagande at de ätgarder, som derat kunna framkallas. Fn stor torsamling, än mindre ett helt folk, kän icke omedelbart skota den sidan af statsangelägenheterna, som benämnes administrauonen. Det Kan icke följa med alla de detaljer som dervill fordras, och de former och forberedelser, som mäste iakttagas för en församlings öfverläggningar, äro alltfor långsamma tor detta goromäål. Den måste derfore nödvändigt uppdragas åt ett litet antal personer, hvilka buda natwonens regering. Men skall folket det oaktadt kunna utotva inflytande på densamma och tå den handhatd etter sin önskan, så finnes det icke någon annan utväg, än att se ull det de personer, som hufvudsakligen sköta densamma, aro sädana som lifvas och ledas af samma äsigter, som för tilltället hyllas af storre delen af nationen; d. v. s. nationen måste ötverlemna vårdandet af sina angelägenheter åt en regering, men inrätta sitt statsmachineri så, atv den i hvarje tillfälle kan imsätta i regeringen de personer, som mest motsvara dess onskan. Detta är den parlamentariska regeringsformen, sådan den 1 hufvudsaken är genomiörd i den engelska partioch ministerstyrelsen. Fordomdags hade konungen förnämsta andelen i regeringsmakten, och folket intog, att vi så må såga, endast en negativ ställving till honom. Hela dess önskan och statsmachineriets hela inrättning gick endast ut på att förhindra regeringen att vidtaga vissa tor folket ofördelakuga åtgärders vidtagande. Denna ställning är emellertid med tolkens villtagande bildning och civilisation på ötvergående. Folket vill och känner sig berattigadt att få också ett positivt inflytande på regeringen. Det skall icke blott hindra vissa skadliga åtgärder, det skall äfven få genomförda de åtgärder det anser nödiga och behotliga. Denna forändring i folkets stallning genomtordes i England genom revolutionen är 1688, genom hvilken det parlamentariska styrelsesättet grundlades. Men älven i Europas ofriga länder håller samma förändring på att torsiggå, och endast genom ett likartadt styrelsesystem kan den genomföras. Men dervill är det ett nödvändigt och oundgängligt vilkor att folket betraktar sina högsta embetsmän, ministrarne, icke blott som en exekutionskommission, utan som sin egentliga regering, hvilken det tillhör att inleda och vidtaga alla de mått osh steg som behöfvas för utförandet af de åtgärder som folket önskar få genomförda. Hos oss är representationsfrågan ogonTTT a a