Göteborgsposten – 24 november 1860, sida 2

a es I -— -—-— Dr rr AR —Magister Torell skulle möjligen kunnat inna sig häri, om han icke haft sin hustru ned sig. Lyckligtvis hade han i Trondhjem vändt ig till statsrådet Birch-Reichenvald och af lenne erhållit några visitkort. Han fick nu len idcen, att med sitt kort skicka in äfven ett af statsrådens, — och nu blef det annat jud i skällan. Alla dörrar öpprades och det bästa gästrummet i prestgården ställdes till hans förfogande. Men nu kommer pointen! Då hr Torell dagen efter afreste med ångf. Kristiania, tog hr pastor Daae afsked utaf honom med följande ord: Var god, hr magister ! och tala om i Sverige, att ni fick mitt bästa gästrum! Nordlanden, i Nov. 1860. (ÖR Fen Michaöli skulle ssom i går gifva en afskedskonsert i Stockholm i de la Croix salong. Nationalbeväpningen. En sammankomst hölls d. 19 d:s i Stockholm med dem, hvilka intresserade sig för bildandet af en frivillig skarpskyttekorps i hufvudstaden. Om sammankomsten, besökt af omkring 1,000 personer, meddela vi efter A.-B. följande sammanträngda redogörelse: .Näppeligen torde tillförene något möte af hufvudstadens invånare för förhandling af någon allmän angelägenhet ha varit så talrikt besökt och omfattats med så litligt deltagande af personer ur alla samhällsklasser, som det d. 19 d:s för öfverläggning rörande vapencofningsfrågan. Den för fosterlandet så ytterst vigtiga saken kan otvifvelaktigt genom detta möte anses hafva tagit ett stort steg framåt. Förhandlingarne dervid ådagalade, att man hade anslagit strängar, som vibrera i hvarje bröst. Det visade sig tydligt, att iden om en allmän folkbeväpning, ofta tillförene framkastad utan att ha ledt till något resultat, likväl ,legat och grott, och att det endast behöfts de uppfriskande och värmande fläktar, som i närvarande stund gå igenom Europa, för att med ens bringa den till mognad äfven hos oss. Ett nytt bevis, att en tanke, om den innebär sanning, törr eller senare gör sig gällande, och att de, som kämpa för en sådan, icke böra förtröttas eller modfällas, derföre att, för stunden, deras sträfvanden kunna synas fruktlösa, derföre att de för en tid finna sig vara enstaka ropande röster. Vid mötet voro alla ense derom — och det blef mötets första beslut — att man skulle uttrycka den mening, ätt vapenöfningar böra allmänt införas i skolorna. Vidare gillades enhälligt förslaget, att en frivillig skarpskytteförening bör i hufvudstaden organiseras, att dess medlemmar böra öfvas både i målskjutning och i exercis, och att en styrelse skulle utses för att uppgöra förslag till den organisation och de öfriga åtgärder, som härför vore af nöden. I ämnet yttrade sig friherre Knut Bonde, som fungerade såsom ordförande, auditör Blanche, löjtnant Mankell, magister Sohlman, grosshandlaren Hierta (som äfven uppläste ett skriftligt anförande från en af inbjudarne, den åldrige öfverste Hagelstam, af opasslighet hindrad att närvara), major Öhman, kongl. sekreteraren Fischerström och boktryckerikonstförvandten Wahlberg. Sedan till sist beslut blifvit fattadt att utse en styrelse af femton ledamöter, med bemyndigande för dem att med sig förena sakkunniga och för företaget nvitälskande personer, utsågos till styrelseledamöter: friherre K. Bonde, grefve Adlersparre, medicinalrådet Carlsson, fabrikör Bergström, snickarearbetaren Sahlberg, rektor Siljeström, guldarbetaren Hasselqvist, auditör Blanche, gymnastikläraren Brouhn, löjtnant Mankell, brukspatron Dubost, major Öhman, machinarbetaren Hagerman, kongl. sekreteraren Fischerström och doktor Herman Sätherberg. Enär det visade sig omöjligt att uti en så ytterst talrik församling, som den här tillstädeskomna, företaga auteckning af ledamöter, beslöts dessutom, att vid det allmänna sammanträde styrelsen härnäst kommer att utlysa, sådan anteckning bör försiggå på det sätt att en hvar. som önskar inträda såsom