Göteborgsposten – 24 november 1860, sida 2

— Allt skall snart blifva eder tydligt! återtog Reynold. Hr dAumont och Van Helmont skola sjelfve säga er, hvad jag nu yttrat. Den, som kallar sig La Chesnaye, är genom en naturens otroliga lek min lefvande afbild. Under min frånvaro har den eländige inträngt, under mitt namn och min drägt, i flere hus. Hela verlden har blifvit bedragen. Det var, för att kunna fortsätta denna roll, som skulle sätta honom i tillfälle att tryggt kunna utföra sina orena planer, som han bemäktigade sig min person i spanska ministerns hotell, i tanke att kunna rödja mig ur vägen. Himlen har räddat mig. Jag harunder flere månader varit innesluten i en af dessa grottor; men blef befriad för omkring åtta eller tio dagar sedan, då La Chesnaye ville förflytta mig till ett annat ställe; jag blef befriad af edra båda fäder, mina sköna vänner, och La Chesnaye togs samma natt. Då fann hvar och en hvilken likhet, som rådde emellan oss; då fick jag veta, hvilken dubbel roll banditen spelat, och under det rättvisan hade sin gång, under det alla föllo i undran öfver detta naturens underverk, beslöt jag återigen, att begagna mig af denna likhet för er räddning. En del af La Chesnayes band existerade ännu, under befäl af en af hans löjtnanter. (Forts.)