Göteborgsposten – 24 november 1860, sida 2

andra, att låta Mercurius förmoda, vid ett lägligt tillfälle, att Humbert begått ett bedrägeri. Det behöfdes verkligen Reynolds afgrundssnille, för att kunna genomföra en dylik intrig och ej släppa ur händerna en enda tråd af detta nät, som blott han sjelf kunde reda. Allt hade likväl hittills lyckats honom efter önskan. Diana och Aldah, som icke sett andra är den gamle och en af sönerna, hvilken då bar L: Chesnayes drägt, hade ej ett ögonblick kunna utgissa sanna förhållandet. Då Diana återkallade i sitt minne grefv: de Bernaes fångande i don Pedro de Toledos ho tell, försjönk hon i gissningar öfver den man öde, som först kommit hennes hjerta att klappa Hon började mången gång rysa till vid tan ken att banditerna säkerligen dödat den ung ädlingen. Denna tanke ökade ännu mera henne lidanden och nedslog hennes mod. I början a deras fångenskap hade Aldah och Diana visat sij tillbakadragna emot hvarandra, emedan hvarder utaf dem trodde sig i den andra se en fiende men snart kände de båda så rena och olycklig barnen sig dragas till hvarandra med oemotstånd lig makt. Hvad tviflarne än må säga, har dock dyg den i sig ett mäktigt behag. Aldah och Dian genomskådade och förstodo hvarandra, och e