Göteborgsposten – 24 november 1860, sida 2

Göteborg d. 24 No ovember 1860 Vetenskapsoch Vitterhetssamhället Lektor Heurlins i Tisdags hållna föredrag hade till ämne förhållandet mellan dikt och sanning i poesi och konst. Talaren visade att det är konstnärens uppgift att vara sann, men icke blott i detta ords lägre bemärkelse ge nom att troget framställa naturföreteelsen utan äfven i den högre genom att återgifva den id, som bor inom den — det för den: samma karakteristiska och egendomliga. Han måste idealisera på samma gång han är natur: sann. Liksom naturtroheten ej bör uppoffras för idealiteten så att naturföremålen ej igen kännas, så bör ej heller idealiteten uppoffras för naturtroheten så att iden bortskymmes Det är konsten, som skall utgöra en förmed ling mellan dem begge. För att kunna idealisera, måste konst nären ega en skarp blick för ideen, för de egendomliga hos hvarje företeelse. Ett konst verk får icke vara en blott kopia; först nä konstnären noga studerat sitt föremål och in trängt i dess inre lif, rör han sig med frihet My cket beror af den stämning, hvari vi för sättas. Så kunna föremål, som äro i sif sjelfva vidriga, såsom t. ex. en girigbuk, el