Göteborgsposten – 23 november 1860, sida 1

sina närmaste vänner och öfverlade med dem. Kort derefter lemnade han sitt logis tillsammans med Trechi, Coregio, Milla, Catabene, Missori och Mario, sju man innalles. Han kysste och skakade hand med dem. På Mario och Missori slog han sina armar kring deras hals samt kysste dem. Han uppmanade dem alla att qvarstanna i piemontesisk tjenst, ehuru det är högst osäkert om de skola tillåtas att göra det, ty ett rykte påstår att 26,000 congedo-formulärer hålla på att tryckas i det kungliga tryckeriet. Ibland dem som lemna Neapel med honom är Basso, privatsekreterare, Staguetti, Fresciante, Cosmarelli och andra, af hvilka en har uppdrag att uppköpa förråd för diktatorns omedelbara behof. Strax efter kl. 5 lättade Washington, som i tre dagar legat i hamnen med Garibaldis bagage ombord, ankare. Då det passserade det engelska krigsfartyget Hannibal, firades en liten båt ned och de Begge Siciliernas befriare, som just hade öfverlemnat åt sin monark den dyrbaraste juvelen i hans kungåkrona, kom helt allena för att säga farväl åt amiral Mundy. Begge två hysa den högsta aktning, ja till och med tillgifvenhet för hvarandra, och det var ganska framstående att Garibaldis sista besök var förbehållet åt amiralen. Jag har hört omtalas att Garibaldi under hela deras samtal icke yttrat något ord angående sig sjelf eller någonting oförenligt med aktningen för Viktor Emanuel. Han hade talat om Italiens framtida utsigter, hvilka han ansåg vara ganska lysande, samt bad amiralen komma till den bugt der Nelsons flotta legat för ankare samt besöka honom och se hans kor och dricka nymjölkad mjölk. Och så slutade det sista afskedsbesök som Garibaldi gjorde inom de Begge Siciliernas område, och hvarje engelsman har skäl att vara stolt öfver att denna heder visades ett fartyg som bär Englands flagga. Här är en allmän känsla af sorg, att en som så länge och så helt och hållet har uppfyllt den allmänna uppmärksamheten och kom hit Som landets frälsare, skall hafva lemnat Neapel och det kanske för alltid. Hans afresa är 1 öfverenstämmelse med allt det öfriga han har gjort — oegennyttig och sjelfuppoffrande. Han har fullgjort sin sändning, och fullgjort den väl, och nu då andra hafva kommit att upptaga hans arbete drar han sig tillbaka, icke rikare på verldens gåfvor, men millioner gånger rikare i moraliskt värde och i verldens aktning. För några månader tillbaka var han i sitt hem på sin ö, och sedan dess har han med några få beslutsamma mäns tillbjelp förstort väl disciplinerade armåer, intagit befästade städer, nedstörtat en stolt konungaätt och återgifvit nio millioner menniskor friheten. Hvadsomhelst som denna verlden kunnat erbjuda af rikedom och ära hade han kunnat erhålla. Jag tror att Viktor Emanuel hvars karakter är utmärkt genom ädelmod, skulle gjort hvadsomhelst för honom, men hvad kunde en konung gifva som var värdigt att emottagas af en sådan man? Större