Göteborgsposten – 23 november 1860, sida 1

XXVIII. Richard. Mäster Eudes fästade en forskande blick på Richard. — Du glömmer, sade han, Tsyganas helvetiska makt. Du glömmer den talisman, som hon med egna händer förfärdigat, denna talisman, som hon gjort enligt den österländska magiens alla reglor, af en gren från hafvet, som hvarken har blommor, blad, stjelk eller rötter. — Ni menar korallgrenen ? afbröt Richard. — Ja, svarade den gamle, jag menar denne talisman, som hon öfverhöljt med sina osvikligaste och kraftigaste besvärjelser. — Men har ni icke denna talisman nu i edert våld? Jag följde ju sigenerskan, på eder befallning, steg för steg, tills hon slutligen blef sjuk, då jag smög mig in i hennes tält och bemäktigade mig denna korallgren, hvars inflytande uppväcker så lifliga farhågar hos er? — Den natten borde du äfven tagit min dotter tillbaka, Richard. — Herre! barnet hade försvunnit. — I samma stund Tsygana dog, var det icke så? — Det vill säga, att från den stunden hade ingen af sigenarne återsett barnet. Jag snokade