Göteborgsposten – 23 november 1860, sida 1

dock bedraget ty omkr. kl. half nio inkom en betjent i logen och börttog den ena stolen, och nåstan ögonblickligen derpå inträdde Viktor Emanuel under den stora församlade mängdens riktigt hjertliga välkomsthelsningår. Alla stodo upp och ropen Viva Vittore Emmanuele! Viva Garibaldi! Viva il Re Galantuomod ! återskallade genom hela huset, och näsdukar och flaggor vittade oupphörligt. Genast derefter begynnades baletten, emedan man förmodade att denna del af föreställningen skulle mera behaga hans kungliga smak än någonting at mera allvarlig beskaffenhet. Viktor Emanuel, som for det mesta hade samtalat med sin uppvaktning samt emellanåt blickat omkring sig på det fulla huset med denna fierte, som utgor, hans vanliga ansigtsuttryck, drog sig också tillbaka omkring kl. half till tio. Jag tror att han redan var halfvägs utom teatern innan man märkte att hen begifvit sig bort, och då höjdes återigen en storm at Wioas hvaraf ekot endast kunde nå det kungliga örat. I dag på morgonen vår der en välsignelse och jag vet icke rätt hvad annat i San Larenzo. Detta var det första tillfälle vid hvilket folket hade kommit tillsammans för att tacka himlen för den nya herrskaren och det första religiösa erkännandet af hans värdighet. : Jag hade fått min plats nära altaret och midt igenom musiken hörde jag huru biskopen af Arriano sjöng: Oremus pro Victorio Emmanuele, Rege nostro, qui Regni Italiae gubernavula suscepit. Kl. 11 inträdde konungen i tronrummet omgifven af statens högsta embetsmän, sin stab och Cav. Farini, hans statsminister, och kort derpå framträdde Garibaldi, såsom diktator jemte Signor Conforti, inrikesministern, till foten af tronen, hvarvid den sistnämnde höll följande tal: Sire, —: det neapolitanska folket har, församladt i allmänna möten, med en omätlig majoritet förklarat eder för sin konung. Nio millioner italienare hafva blifvit förenade med de öfriga provinser, ötver hvilka Ers M:t herrskat med så mycken vishet, och bekräfta edert högtidliga löfte att Italien skall tillhöra endast italienare. Viktor Emanuel, mindre ordrik än bourbonerna, emedan han är mera hederlig än de, svarade med några få ord, och sålunda fullbordades officielt de begge ländernas annexation till det öfriga Italien och konungens emottagande af dem. Detta var också diktatorns sista handling och från detta ögonblick upphörde han att handla. Han har öfvergifvit Palazzo Angri vid Toledogatan, hvarest vakter stodo utanför hans port samt tusende villigt kommo nästan för att kyssa hans fötter, och har begifvit sig till ett anspråkslöst logis i Hotel dAngleterre i Riviera di Chiaja. Mot aftonen omtalade man att Garibaldi skulle resa af, kanske ännu samma natt, och der var en allmän nyfikenhet och oro i anledning deraf. ! Den I November. Allmänhetens fruktan var riktig. Kl. 3 om morgonen eftersände generalen några af