Göteborgsposten – 22 november 1860, sida 1

annan fördel, åtminstone hade den att tillåta befolkningen att hänga blomstertestoner öfver från fönsterna på den ena sidan till fönsterna på den andra — och bra tog det sig ut. De stolta husägarne sågo mycket förnöjda ut och hurrade med så mycket mera fröjd som de kunde se och höra hvarandra mycket vil, och Viktor Emanuel måste hafva känt sig fullkomligt öfvertygad om deras välvilja och tillgifvenhet. Då konungen kom ut på Toledogatan fick han se det melankoliska skådespelet af festtillredelser, som icke hunnit bli fullbordade eller blifvit förstörda af ovädret. Folkets hyllningsyttringar voro likväl här ännu mera entusiastiska än förut. Sakernas utseende förbättrade sig dessutom längre fram på Toledo. Der var ingen brist på svajande fanor och flaggor med Savoyens hvita kors i midten ; fruntimmer, och till på köpet vackra fruntimmer kastade ned ett regn af buketter och confetti på det kungliga ekipaget. En liten rätt nätt händelse som äfven egt rum i katedralen, tilldrog sig också här. Man släppte löst hundradetals fåglar. Då de flögo omkring utan att veta hvar de skulle slä ned, voro de som bastiljens fånge som längtade tillbaka till sitt fängelse, eller som Neapels aristokrati som har sjunkit så djupt i förderf att den icke mera förstår att värdera friheten. Detta var dock en vacker symbol af frälsningen från träldom och användes allmänt om påsken i landskyrkorna för att beteckna en större befrielse som skedde genom en större frälsare än Garibaldi. Det är onödigt att vidare uppehålla oss med beskrifningen af prydnaderna och dekorationerna; allt hvad med flaggor och blommor kunde åstadkommas var gjordt. Då jag kom till Strada Santa Brigada hörde jag ljudet af den lilla klocka hvilken ger tillkänna att hostian nalkas och jag var nyfiken att se huru denna mellanscen skulle emottagas. Garderna och folket visade dock de vanliga vördnadsbetygelserna och prester och hostia gingo förbi till den döende sjuklingen. Det var dock besynnerligt att den blifvit eftersänd just i detta ögonblick; antingen måste det hafva varit mycket trängande omständigheter eller också var det ett knep för att undersöka djupet af de nykomnas religiösa känslor. Vid ändan af Toledogatan slutade den kungliga processionen; Viktor Emanuel såg lika så orörlig och stolt ut som han ständigt gör, och Garibaldi likaså vänlig som han alltid är. Hans M:t, som hade varit i rörelse sedan kl. 4 om morgonen, skulle gerna hafva hvilat sig men nödgades af folkets rop att visa sig på balkongen för sina förtjusta undersåter, då han åter emottogs med nya bifallsyttringar. — Derpå hade han mycket arbete att gå igenom i palatset med att emottaga deputationer rån alla möjliga auktoriteter och korporationer. Hans svar på deras adresser voro mycket korta; endast i sitt svar på de lärda korporaionernas lyckönskningar nedlade han litet mera omsorg. Kunskapen. måste utbredas inda till samhällets lägsta klasser slutade DÖ RR I Sn 7 SS rr a