Göteborgsposten – 21 november 1860, sida 1

öfverraskade i natt! sade Giraud. Ah, vi ha haf en god jagt! Under det baronen bekämpade stor men på hafvet, för att kunna komma under fun med våra fienders hemligheter, vakade jag p klipporna. Vi ha nu i vår ego en karl, som ha väl reda på förhållandena och en qvinna, son känner ännu mera. — Hvilken qvinna? — Hvilken qvinna? upprepade Giraud, hvar: jansigte uttryckte en vild glädje. La Chesnaye: mätress, baronessan Catherine, kortligen, Jeanne min forna trolofvade, orsaken till alla mina olyc: kor och alla mina sorger. Der är hon! Giraud pekade dervid på en af dörrarne. — Och, tillade han, vi känna nu grottornas hemlighet. — Till häst! till grottorna! skrek Van Helmont och ville skynda ditut. Giraud höll honom tillbaka. — Stanna, herre! sade han lifligt. -Men Aldah! . .. Diana! .. . Då La Chesnaye får veta att en af hans söner är arresterad, skall han döda dem! — Men ni vet ej, om ni icke faller i någon snara? Hvarföre har den, som kallar sig grefve de Bernac förrådt och lemnat La Chesnaye i rättvisans händer? Denne man är en af hans bröder, säger ni? — Ja, afbröt Van Helmont. De äro tre, der