Göteborgsposten – 19 november 1860, sida 1

strupe; ögonen hotade att falla ur sina gropar; hans darrande händer hade släppt pistolerna. Vi ha sagt, att grottan upplystes af facklor och att i djupet af densamma fanns en mängd varubalar. La Chesnaye trängde snabb som en pil mellan tjufvarne, sparkade undan balarne med foten och blottade sålunda flere fat, som legat gömda under dem. Han grep derefter tag i en af facklorna, sänkte henne ned mot faten, mot hvilka han stampade med foten under ett hemskt gapskratt. De med tjufvarne hopblandade banditerna utstötte ett häftigt skri af fasa. — Krut! utropade de. Camf6lon och tjufvarne stodo såsom slagna af åskan. La Chliesnaye närmade facklan alltmera till krutfatet och betraktade de kringstående med herrskareblick. — Nåd! utropade tjufvarne och föllo på knä. Med en åtbörd af imponerande majestät pekade kaptenen på Camelöon. Denna gång tvekade tjufvarne och banditerna icke. De rusade på Camåeleon, kastade honom till marken, bundo honom och skildes derefter åt, för att visa chefen, det hans tysta befallning blifvit verkställd. La Chesnaye stod orörlig, alltjemt med den