Göteborgsposten – 19 november 1860, sida 1

exporten af sin vara, men dock undvik alla större försändningar tills bolaget kunn: bringa sin beredning af fisken i det stån att man med visshet kunde vara öfvertyga om att den skulle motsvara anspråken på d förnämsta afsättningsorterna. För att uppna detta mål hade bolaget direktion sökt att skala bolaget biträde z en i fiskens beredning fullkomligt skickli och hemmastadd person, äfvensom att genor korrespondens sätta sig i beröring med han delshus å de förnämsta fiskafsättningsortern: för inhämtande af erforderliga upplysningar afseende å betryggandet at försöken me fiskens export. Ett i fiskens beredande och handteran de fullkomligen kunnigt och förfaret biträd hade styrelsen också lyckats att erhålla danske undersåten C. Lintrup, som i 27 år tid varit sysselsatt vid flskerierna å Island hvarest fiskhandteringen i det närmaste oc vida mera än den norska öfverensstämme med förhållandena i Bohuslän. Genast vi sin ankomst hade hr Lintrup förklarat de vara ett oeftergifligt vilkor för fiskens bere dande till export att densamma helst å fiske platserna, men alltid senast trenne dygn efte fångsten fullständigt rensades och saltades äfvensom att den förut nyttjade laksaltninge: utbyttes mot såkallad torrsaltning, hvilka åsig ter så mycket mera omfattades at styrelse som redan föregående årets erfarenhet åda galagt nödvändigheten af förändring i bered ningssättet. Utförandet at dessa förändringa mötte dock många svårigheter, emedan nä stan alla fiskare, med hvilka styrelsen sökt att kontrahera om lefvererandet af sålunda sköt fisk, utan skonsmål behandlade styrelsens för slager såsom onödigt nyhetsmakeri. Under er lång tid af våren ansåg derföre styrelsen ingen annan utväg kunna finnas för de af Lin trup påyrkade förändringarnes genomförande än att anskaffa, bemanna och utsända tvenne större fartyg, till hvilka fiskrarne kunde leve: rera sin faugst, som derefter å fartygen skulle rensas och saltas samt till vidare behandling hemforas. Denna utväg ansåg sig dock styrelsen af åtskilliga skäl böra öfvergifva, förnämligast tör de dermed förenade dryga kostnaderna och emedan fiskrarne icke derigenom manades till någon ändamålsenlig sjeltverksamhet eller till inlärande af den förbättrade beredningsmetoden, hvarpå dock styrelsen för näringens upphjelpande till såväl deras eget, som det allmännas gagn ansåg sig böra fästa ett hufvudsakligt ögonmärke. Slutligen lyckades det dock styrelsen att förmå en välkänd fiskare å Klädesholmen, Anders Berntsson med sitt lag att för fisketiden förhyra bolagets egen båt Victoria, med åtagande af att vederbörligen sköta fisken strax efter fångsten ombord å fartyget; och utgick detta ag på fiske, sedan Anders Berntsson jemte några af hans folk af hr Lintrup inhemtat nödig undervisning i fiskens rätta rensning, läckning och saltning. Bokhållaren Smith å Wargö åtog sig derefter också att enligt hr Lintrups anvisning låta sitt fisklag sköta fiket för bolaget och af de 5 öfriga lag med vilka styrelsen hade uppgjort kontrakter iafva redan två andra förmåtts antaga det ya fiskberedningssättet. Med anledning af detta hyste bolagets