Göteborgsposten – 17 november 1860, sida 1

AA gnuggade sig bakom örat. Men, återtog han, hvem är den andra? — Det vet jag ännu icke, svarade CamåIöon. Om hon är den jag tror, är hon värd en million; om jag misstager mig, är hon värd ingenting. Jag kan ej säga dig mera. Om du så vill, skola vi slåss; om jag dödar dig, skall jag ensam ega båda två; om du dödar mig, skall du i din tur komma i besittning af dem, men då du ej vet något, akall du icke kunna göra något. Glöm icke, att, i brist af kaptenen, som jag är säker om ej skall vända tillbaka, den gamle dock kan återkomma och han är förfärlig i sin vrede. Den store coösren tycktes tveka ett ögonblick ; derpå sade han med en ryckning på axlarne: — Jag behåller ståthållarens dotter! — Kalla då ditt folk, utropade Camelon, och låt oss lemna grottorna. Dagen är nära att bryta in. Tjufkonungen tog en hvisselpipa, som hängde kring hans hals, förde den till sina läppar och stötte fram en lång och skarp ton. Camlon lutade sig ned, för att åter taga Aldah i sina armar; men Aldah öppnade i detsamma sina ögon. Då hon fick se Camåelons ansigte lu