Göteborgsposten – 16 november 1860, sida 1

— Om jag ock skulle begära din älskade: blod ? -— Jag skulle då offra henne. — Du har anförtrott mig alla dina planer? Alla! — Min son! sade mäster Eudes och rättade upp sin höga och magra figur, det fattas i ditt verk endast en sak. — Hvilken då ? — Tiden, som bör vara oändlig, då man vill njuta af sitt verk. Denna tid skall jag gifva dig. — Vi äro således ensamma händanefter. vi två? — Vi äro ensamma! svarade gubben utan den ringaste tvekan. — Räkna på mig, hvad angår verkställandet af mina löften, och blanda er ej i något. Återvänd icke till grottorna. Begif er redan nu i natt till Rouen, der ni kan vara senast i mor: gon afton. Afvakta der de vidare underrättelser jag kan hafva att gifva er. Vid dessa ord närmade sig Reynold, som några ögonblick uppmärksamt betraktat horisonter i öster, den öppning på väggen, som förde ut til skogen och gjorde en åtbörd af belåtenhet. — Om en timma, sade han och vände sig till gubben, skall jag vara här tillbaka med Aldah