Göteborgsposten – 16 november 1860, sida 1

framgångar tycktes allt bero. Han passerade här förbi Göteborg med den engelska flottan på sin väg till Östersjön; han besökte konung Oscar i Stockholm. Man visste icke hvartill allt kunde leda. Sir Charles rykte hade gått före honom; man följde alla hans rörelser med intresse; en kraftig åtgärd af honom kunde blifva ett uppslag till helt nya händelser. Men sommarn förgick under blott blockad af ryska rikets östersjökuster; Bomarsunds förstöring var det enda mera framstående, som åstadkomms; det var allt. Om hösten återvände sir Charles från sin sommarkampanj, utan att hafva åstadkommit hvad man hoppats att han skulle göra, samt råkade i gräl med den engelska ministeren och skiljde sig från sitt befäl. Sådan var dev han framställde sig för oss. Vi vilja icke ingå i någon undersökning om han kunnat göra mera i Östersjön än han gjorde, eller om det ens var ämnadt att han skulle göra mera, och om icke de förväntningar man ställde på honom, voro omöjliga att fullgöra. I alla händelser var dock icke hans östersjokampanj någon alltför lysande, hvilka egenskaper som befälhafvare han för öfrigt må hafva ådagalaggt. Den skulle icke berättiga honom till den plats han intager i engelsmännens opinion. Men Östersjöns sir Charles är icke den sir Charles åt hvilken engelsmännen egna sin hyllning; det är åt Westindiens, Portugals och Medelhafvets sir Charles, fortsättaren af den brittiska sjömannaandan från Nelsons mäktiga dagar intill nutiden som den är egnad. Det är den sir Charles, som i spetsen för fem man äntrade upp för murarne af St Martiniques fästning och der planterade engelska flaggan, den sir Charles som besegrade don Miguels flotta; hjelten från Sidon och Beyrut och Acres betvingare, hvilken nu står för deras minne. Och i minnet af hans bragder infläta de minnet af hans öppna, hederliga excentriska sjömanna personlighet, som på samma gång väckte löje och aktning. Han var en sjöman i salongen likaså väl som i sin egen kajuta och hade alla en sjömans fasoner och vanor. Han kunde dundra en ed inom underhusets vägar, men hvad han sade var ärligt menadt och när det gällde så var en af hans svordomar i stånd att elda hans folk till bragder närapå lika excentriska som deras befälhafvares karaktär. Engelsmännen sågo i honom en typ för en sjöman med alla hans fel och förtjenster, en man af samma skrot och korn som de som förvärfvat engelsmännen väldet öfver hafven, och detta har kanske mer än mycket annat förskaffat honom den popularitet han åtnjutet och som ännu engång samlar sig omkring hans graf. Sir Charles Napier härstammade från den berömde baronen, som uppfann logarithmerna. Han föddes i Marchistoun-hall i grefskapet Stirling d. 6 Mars 1786. Vid tretton års ålder ingick han såsom frivillig vid flottan och tjente på många olika fartyg, ända ifrån slupar upp till flaggskepp, och på alla möjliga statio