Göteborgsposten – 14 november 1860, sida 1

FT rn a — Jag förstår, sade Reynold efter ett ögonblicks tystnad. — Jag behöfver er, liksom j behöfven mig, återtog den gamle, det är hemligheten med min tillgifvenhet för er och er vördnad för mig. Hvad skulle jag bry mig om er oenighet, endast jag uppnått mitt mål? hvad skulle eder undergång bekymra mig? Är jag väl en menniska med vanliga känslor ? Jag står öfver alla andra, Reynold. Jag lefver i en sfer, der de fördomar, som beherrska andras hjertan, icke ha något välde öfver mitt. Jag är mer än en menniska: vetenskapen är min slafvinna. — Och ni sträcker edra förhoppningar ännu längre, min far! ni vill bli odödlig ? — Ja, svarade gubben. Reynold gjorde en åtbörd af otålighet. — Alltid samma inbillning! sade han och reste sig upp. — Säg, samma sanning, min son! Ingenting är omöjligt för snillet. — Såframt det icke står i strid mot naturens lagar, ja. — Odödligheten strider ej mot naturens lagar, Reynold! utbrast mäster Eudes med uppflammande ögon, ty om det icke är tingen och de skapade varelserna tillåtet att uppnå en fullkomlig odödlighet, bör man dock medgifva, att lifvets längd kan ökas. Att gifva lifvet en ökad