Göteborgsposten – 12 november 1860, sida 1

gå igenem honom. Desa underregenter skola dock vara stora lögnare och framställa sakerna för hofvet i Peking på det sått som är fördelaktigast för dem sjelfva och skyler de nederlag de lidit. Dessutom äro nederlag i aflägsna provinser af mindre betydelse, emedan de icke omedelbart åro kännbara för det långt derifrån belägna hofvet. Så länge de anfallande derföre angripa det kinesiska riket på sådana punkter, kunna de icke hoppas att göra ett tillräckligt starkt intryck på centralregeringen, för att de skulle kunna uppnå sitt mål. De allierade fransmännen och engelsmännen hafva derföre för denna gårg beslutat att rikta sina slag mot trakten af hufvudstaden. Peking ligger vid en liten biflod till Peiho-strömmen, hvilken utfaller i Petschili viken. Icke långt ifrån utloppet at Peibo ligger staden Tien-tsin samt nära dess mynning de såkallade Takufästena. Något norr om denna ström utfaller der i samma vatten en annan flod kallad Peh-tang, vid hvars utlopp befinner sig en stad med samma namn. Ungefär på haltva vägen mellan Peh-tang och Taku ligger den lilla staden Sinho. Det är emot Takufästena, hvilka beherrska inseglingen till Peiho samt vägen till Peking, som de allierade vändt sig. Den 12 Augusti uppbröt större delen af den förenade expeditionskorpsen ifrån Peh-tang, af hvilken stad de förut satt sig i besittning, för att angripa det fiendtliga kavallerilägret och förskansningarne vid Sinho. Efter en häfvg strid med de kinesiska trupper, som sokte att försvara denna ort och hvilka hutvudsak ligast voro tartarer, föll staden i händerna på de allierade, af hvilka fransmännen besatte staden under det engelsmännen slogo upp sitt läger för natten utanför densamma. I den tartariska generalens hus funno de allierade en stor packe med bref. Den innehöll utom annat en officiel korrespondens emellan provinsens guvernör samt hans öfverordnade vid hofvet, rörande hans förhållande till ,,barbarerna, såsom kineserna benämna alla europeer. Bland annat förekom ibland dessa papper en skrifvelse från hofvet af d. 27 Mars jemte bifogade utdrag ur tidningar. Som de tvenne ambassadörernas språk, — detta var skrifvelsens innehåll — befanns vara högst upproriskt emot hans himmelska Maj:t, så hade Ho blifvit uppdragen att besvara dessa barbarer. Tidningarne säga att de hafva förökat sin styrka till 30,000 man och hålla på att skaffa sig krut och kanoner för att angripa fästena, och ehuru man visst icke kan satta fullt förtroende till allt detta, så skulle det dock ,med afseende derå, att dessa personer äro oskiljaktliga i oärlighet samt af naturen blodlystna och bedrägliga, och i betraktande af vildheten och svekfullheten i deras karakter, vara orätt att icke vara på vår vakt, då man hör omnåmnas att de förstärka sin sin styrka, ty ,om det också icke finnes något bevis att tidningarnes uppgifter äro sanna, så är det dock icke säkert att de äro alldeles ogrundade. Guvernörens svar derpå innehöll, att landet var svårt tillgängligt, så att barbarerna icke skulle finna det så lätt att landa, men voro de nog dåraktiga att göra det, så fanns tillräckligt tartariskt kavalleri och infanteri för att drifva dem tillbaka, hvilken underrättelse. UND