Göteborgsposten – 12 november 1860, sida 1

fann mig halfdöd i ett okändt land, och hvilken jag sedan benämnt min fader. — Och denna korallgren? fann du den icke i tältet ? N — Och har du icke sedermera återsett den ? — Aldrig, ända till det ögonblick då den nyss mötte mina blickar. — Har du meddelat denna besynnerliga händelse åt honom, som du kallar din far? Nej. Under det jag uppväxte har denna händelse som jag berättat dig förblifvit inristad i mitt minne, men den syntes mig så orimlig, så föga trolig, att jag slutligen kom till den öfvertygelsen att den icke egt rum, och att detta minne endast var verkan af en dröm, som anslagit min unga inbillning. Derföre har jag icke omtalat den för min far. — Men Aldah, denna händelse är troligtvis intet annat än verkan af en dröm. — En dröm! utropade Aldah. Huru vill du då förklara närvaron af denna korallgren på detta ställe, i detta bord, med ett ord der, vi nyss hafva sett den. Kom ihog, Diana, den gamla sigenerskans ord: Denna korallgren skall ständigt visa sig för dig vid de afgörande fhändelserna i ditt lif. har hon sagt mig. — Nåväl, Aldah, hvad slutar du häraf.