Göteborgsposten – 12 november 1860, sida 1

okändt och slutet land som förut. Men i stället inledde denna handel europeerna i jemna och beständiga strider och tvister med kineserna. Emellan så olika folk, med helt och hället olika rättsbegrepp, var det naturligt att sådana icke kunde uteblifva och lika så naturligt var det att hvardera parten ansåg sig vara den förorättade. Kinesernas oärlighet, deras bedräglighet och svekfullhet 1 uppfyllandet af träffade öfverenskommelser —, enligt deras begrepp troligtvis intet annat än en fiffig politik, men stötande för europeiska åsigter — samt framför allt deras förfarande att vilja ställa alla främlingar solidariskt till ansvar för förbrytelser, som enskilda begått, föranledde tid efter annan uppträden, till en del af blodig art, Den brittiska regeringen, som ständigt ansett såsom sin skyldighet att skydda sina undersåter, samt möjligtvis dessutom föranledd af andra motiver, tog sig sakerna an och blef derigenom inledd i krig och tvister med den kinesiska regeringen, hvilka krig liksom alla andra slutades med fredstraktater som skulle reglera de omtvistade förhållandena. Dessa traktater sökte kinesarne åter kringå, och så uppstodo nya tvister. Sålunda har England på senare tider kommit att föra åtskilliga strider med det himmelska rikets beherr skare. — År 1858 afslöto engelsmännen, tillsammans med fransmännen och nordamerikanarne en öfverenskommelse med den kinesiska regeringen, hvarvid dessa makter erkändes åtskilliga rättigheter, bland annat den att sända ambassadörer till hofvet i Peking. Då öfverenskommelsen emellertid skulle utföras och ett engelst sändebud med en engelsk eskader, till hvilka några franska krigsfatyg anslutit sig anlände till Kina, gjorde de kinesiska auktoriteterna undanflykter, och då denne derpå, ledsagad af fartyg, företog sig att resa uppför Peihofloden för att begifva sig till hufvudstaden, blefvo de plötsligt öfverfallna af ett kinesiskt bakhåll, samt ledo ett nederlag. För att hämnas denna skymf samt den kränkning af trakten, hvilken man ansåg hafva skett, beslöto engelsmännen att utrusta en större krigsexpedition emot Kina och till denna anslöt sig äfven Frankrike. Denna expedition, vid hvilken baron Gros är befullmäktigad å franska samt lord Elgin å den engelska regeringens vägnar, har i förlidne Augusti månad begynt sina operationer mot det kinesiska riket samt bafva redan, enligt sednast ankomna underrättelser, vunnit sådana framgångar öfver kineserna att troligtvis endast den diplomatiska ehuru kanske icke minst svåra delen af företaget återstår. Alla engelsmännens föregående krigsexpeditioner mot hans himmelska Maj:t hafva varit riktade mot trakten af Kanton. Detta nar man dock ansett vara en af orsakerna ill att de, oaktadt all militärisk framgång, cke åstadkommit något tillfredsställande poitiskt resultat. Det stora och ofantliga kineiska väldet styres nemligen, under kejsaren Peking, af underregenter öfver skilda större lelar af staten, med i högsta grad vidsträckt nyndighet. Så länge engelsmännen vändt ina operationer mot Kanton hafva de närmast aft att göra med den dervarande underegenten och alla underhandlingar hafva måst