Göteborgsposten – 12 november 1860, sida 1

han hoppas skall ,, lindra det kejserliga hjertat. Fransmannen och engelsmännen, torttor han, tyckas vara rädda för ett annat nederlag etter den bestraflning de erhöllo förra äret, samt synas endast afhållas från att begära tred, at fruktan att mista sitt anseende bland de öfriga nationerna på andra sidan sjön. Han berättar vidare att han erhållit rapporter att barbarernas styrka uppskattas till 25 a 30,000 man, att de hatva uppköopt bröd på ett ställe, kött på ett annat o. s. v. Men detta kan icke ega grund, menar han; ett sådant obeslöjadt ftörfarande är så emot all krigspolitik, avt den dummaste icke ens skulle göra så, och så alldeles dumma äro de dock icke. ,Det är klart att de längta efter tred, ehuru de icke sjeltfve vilja först komma fram med propositionen derom. — Bland dessa papper fanns äfven den tartariska generalens bretvexling med guvernören etter de allierades landstigning. Generalen atgifver der en berättelse om sin första rekognoscering och uppgifver att han dref tillbaka barbarerna med en förlust för sig af sex eller sju man samt af lika många tor fienden. Han tilltogade dem icke större förlust säger han, ,,emedan han visste att generalguvernören ifrigt önskade att öppna underhandlingar och han derföre icke ville reta upp barbarerna. Härpå svarar guvernören att han icke bör låta diplomatiska konsiderationer hafva inflytande på sina militära operationer, utan nödvändigt bibehålla sin ställning vid Sinho, emedan den utgör nyckeln till Takufästena. Dessa utdrag, hvilka äro meddelade at Times korrespondent, tillåta oss att bilda ett ungefarligt begrepp om den officiela embetsmannastilen i Kina. Den påföljande veckan använde de allierade att belägra Tanku, ett befäsgadt ställe på norra stranden af Peihofloden samt att slå en brygga öfver denna ström för att kunna anfalla de af Takufästena, hvilka lågo på södra sidan om floden. Den 20:de gats det befallning att angripa fästena på norra sidan, hvartill skulle användas 15,000 man engelskt infanteri, en lika stor styrka franskt intanteri samt en stor belägringspark, tillika med tvenne batterier, hvardera at sex Armstrong-kanoner. Engelsmännen anfördes at Sir Robert Napier. Trupperna satte sig i rörelse från Tanku och måste tåga öfver en jemn och sumpig, af kanaler och diken genomskuren slätt, tills de fingo iataga sin ställning omkring en mil bakom det fäste på norra sidan hvilket ligger mest aflägset från stranden. Natten användes att anlägga batterier och jöpgrafvar till skydd tör infanteriet, samt till att iflägsna de hinder som kunde göra det svårt for de belägrande att komma i närheten af ästningen. Ånnu samma dag om aftonen lale sig de engelska och franska kanonbåtarne på ett afstånd af omkring 1,400 steg från Peihos mynning och vid dagningen den 21:e var allt tärdigt till angrepp. Omkring kl. 5 om morgonen begynte kanonerna i fästet att 5e eld på trupperna och kort derpå öppnade det franska och engelska artilleriet ett häftigt bombardement emot fästningen, under det kanonbåtarne närmade sig så mycket som möjligt samt kastade granater och raketer dit in. Fästet besvarade elden mycket hfligt, understödt af ett af tästningsverken på södra sidan, men utan att likval tillfoga de angripande