Göteborgsposten – 12 november 1860, sida 1

Dörren mellan mellersta grottan och galleriet var, såsom vi sagt, tillstängd. Det var otvifvelaktigt den gamle La Chesnaye, som vidtagit detta försigtighetsmått, innan han aflägsnade sig, ty de som voro derute, sökte fast förgäfves öppna den tjocka ekdörren. Stojet tilltog och munterheten öfvergick till raseri, då en förfärlig stöt, skakade grottorna. Någon sprängde med en yxa dörren. — Låt oss fly! utropade Diana. — Det är omöjligt! sade Aldah. Diana, i himlens namn, lugna dig! Men Diana hörde icke. Hvart och? ett af yxhuggen på dörren ökade hennes förskräckelse. Hon skyndade genom mellersta salongen, om vi så få kalla den, och de tre andra grottorna och skafde sönder händerna under ifriga ansträngningar efter att finna något medel att undslippa den hotande faran; men hon mötte öfverallt endast klippväggarne. Hennes blickar voro förvirrade och anletsdragen vanställda. Dörren sprang i spillror. Diana och Aldah befunno sig då i laboratoriet, ler bordet stod med korallgrenen. Ståthållarens dotter utstötte ett sönderslitan