Göteborgsposten – 10 november 1860, sida 1

De båda unga flickorna befunno sig då i mellersta grottan, på tröskeln till det rum, hvarifrån de båda nyss gått ut. Midtemot dem fanns en af de grottor, som vi ofvanför omtalat. Denna grotta, som innehöll en mängd apparater af olika slag, liknade ctt kemiskt laboratorium. Aldahs blick stannade dock ej vid dessa. utan vid något som fanns på det midti grottan stående bordet. Detta var en i afseende på sin storlek och styrka förträfflig korallgren, fästad på en fot af fint utskuren ck. Denna gren var behängd med en mängd små guldoch silfvermynt, hvilka gåfvo den utseendet af ett med okända frukter behängdt träd. Aldah hade aldrig förut sett denna dyrbara gren. Den unga flickan stod der orörlig med vidöppna ögon, purpurröda kinder och starkt vågaride barm, såsom vore hon tjusad genom åsynen af något hemlighetsfullt föremål, hvilket hastigt förvirrat hela hennes varelse. —Huru är det, Aldah? frågade Diana, som varseblef sin olyckskamrats djupa rörelse och med ögonen följde riktningen af hennes blickar. Huru är det? Aldah tycktes ej ha hört denna fråga. Hon gick hastigt ut i laboratoriet, stannade framför bordet, lutade sig ned, för att närmare betrakta