Göteborgsposten – 8 november 1860, sida 1

gjorde deraf en kafvel, hvilken qväfde i strupen de skri, som fången skulle velat utstöta. Fiskaren lutade sig ned tog Bernards kropp i sina starka armar, lyfte upp honom från marken, kastade honom på axeln och bar honom bort till den del af klippan, som skjöt ut öfver hafvet, och der han blifvit störd af Camålons och Bernards ankomst. Sedan han uppnått den lilla klippkäglan, lade han Bernard ned på marken, höll sig väl fast i klippan och lutade sig ut öfver djupet. Med venstra handen drog han till sig ett rep, som var slaget kring det utskjutande klippstycket och tycktes, likt det hvaraf Appelblomman och Cam6lon betjenat sig, räcka ända ned till hafsytan. Efter några minuter var repet uppdraget och dess våta ända visade att det hängt ned i vattnet. Han lade repet under armarne på fången, som tycktes vara mere död än lefvande, och fästade det med en stark knut på ryggen på honom. Derefter tog han åter Bernard i sina armar, bar honom bort till klippans rand och lade ned honom derstädes. Den olyckliges ansigte var alldeles purpurrödt och ögonen stodo vidöppna; men dessa ögon saknade tydligen synförmåga. Han var nära att qväfvas genom kafveln och hade alldeles svimmat af.