Göteborgsposten – 8 november 1860, sida 1

söka sakerna och sjelfva direkte lemna den hjelp de anse böra lemnas. Ingen folksrättslig grundsats, huru häfdvunnen den än må vara, kan upphäfva detta rättvisans högsta bud. Non-interventionsprincipen är dock icke alltför gammal. Interventioner hafva ofta forekommit i historien, ehuru de hittills tyvärr som oftast skett till förmån for förtrycket. Italien, som tyckes ämnadt att blifva interventionernas klassiska. land, har till sin olycka haft många sådana att uppvisa. Endast genom upprepade interventioner hafva de italienska furstarne kunnat föra det regemente de så länge fört. Det var för att motarbeta och hindra sådana interventioner som dessa, som non-interventionsprincipen uppställdes. Den har kanske i detta hänseende praktiskt verkat godt, men den hotar på samma gång att afskära rättigheten att hjelpa och understödja en rättvis sak som håller på att duka under. En intervention från vestmakternas sida i Polen år 1830 hade troligtvis hindrat detta folks förnyade förtryck. -— Intervention är icke i och för sig sjelf någonting rättvist eller orättvist; den blir det ena eller det andra, alltefter som den sker till förmån för en rättvis eller orättvis sak. Viktor Emanvel har gått ifrån non-interventionsprincipen. Några stater hafva protesterat deremot. De fleste hafva dock låtit sina ministrar stanna qvar, och vi kunna i denna senare omständighet icke se annat än att den allmänna opinionen i Europa dock i hufvudsaken är böjd att icke erkänna denna grundsats som en absolut princip, utan änser interventionens berättigande bero på rättvisan eller orättvisan af den sak till hvars förmån den sker.