Göteborgsposten – 7 november 1860, sida 1

borggården att vrida till glace. De afsuttna härolderna begagna hela dagen sin pittoreska drägt och en och annan påstås då göra visiter i familjerna för att visa sig än mera behaglig och riksvigtig. Justitiarien 1 Waxholm, något bekant från Rathsmanska historien, satt i sin rättvisa och funderade hitta på någonting. Och se der ha vi det — en varmvatteninrättning, som skall förvåna hela verlden och komma hela den nyas påhittiga ingenieurer och industrifritänkare på skam. Det är en sorts kalorikmachin den här också, men efter beskrifning af det allra enklaste slag. Dess nytta är dock obeskriflig, ehuruväl uppfinnaren sokt visa åtskilliga af de många och nyttiga ändamål, till hvilka den kan användas i slott och kojor, i butiker och brygghus, till lands och vatten. Den skall göra en generalskogsstyrelse alldeles obehöflig och uppvärma hela rikets innebyggare för en fjerdedel bättre pris än vedfamnarne. Det sker märkliga ting i Waxholm på senare tider och, ifall man med värma omfattar den nya varmvatteninrättningsid6en, skall denna lilla stad blifva en brännpunkt för ära och rykte. Det låter som jag skulle gyckla, men det gör jag i det hela icke. Om de stora och verldsreformerande iderna icke i början skämtas med en smula, så stanna de i växten och bli pygmåer. Att få vatten till bränsle tyckes väl litet förvändt, men justitiarien har bevisat att det skall gå för sig, och då vedbesparingen bör vara och redan är en riksdagsangelägenhet och dertill en framför andra brännande fråga, så måste vi lyckönska den hjerna, ur hvilken den nya apparaten liksom en Minerva framgått. Det så kallade monumentraseriet har blifvit föremål för en artikel i Aftonbladet af en sig så kallande stockholmska. Denna dame, som ingalunda nyttjar gåspenna, påstår att den rabies, som isynnerhet i Tyskland går med symptomer att vilja på torg och allmänna platser uppresa bronsstatyer, äfven kommit till Sverige och att otvetydiga tecken till dess spridande förspörjas förslagen till att göra ännu ett Wasamonument i Westerås, en Braunsvård i Uddevalla och en Öscarsstaty i Norrköping eller på något mera passande ställe. Derefter är hon ganska pikant mot de ädla qvinnorna i Östergötland, som företagit sig att utan manligt biträde göra en inbjudning till hela rikets ädla qvinnor, tillsammans två millioner, att af sina egna medel sammanskjuta några öre till resningen af det sist omnämnda monumentet. Hela deras raeka tilltag synes henne tokeri, hon öfverkorsar med sina penndrag den vackra planen och säger att Sveriges qvinnor icke skola bry sig om det der östgötaprojektet utan göra som hon vill. Detta vill säga att de skola klappa sina fäder och bröder och män, så att de få litet mer pengar, med hvilket sedan skall anordnas ett läroverk för qvinnor, Denna redan af ständerna omfattade ide, gör ifven stockholmskan heder och den skall säkerligen, isynnerhet om hon talar för saken, vinna bättre framgång, men att så der förstöra östgötskornas vackra mening, deras sdlappande på alla qvinnohjertan att hedra den sonungs minne, som gjort så mycket nytt och godt för qvinnan, synes bra djerft och let är väl derför att förmoda det någon östRR RAR OR NV