Göteborgsposten – 5 november 1860, sida 1

skugga, som jag likväl icke kunde tydligt urskilja. — En skugga? Det var utan tvifvel kaptenen ? — Om det varit han, skulle han säkert nu redan vara här. — Camåfleon, Richard, Bernard, eller någon annan af de våra? — De skulle ha signalerat, om de cj velat stiga ned. — Nå? — Jag måste, liksom du, Varghufvud, ha misstagit mig och varit offer för en villa. -—Det är troligt, sade Äppelblommans kamrat. Jag skall emellertid hålla god vakt så länge. Men skynda dig till gubben! Äppelblomman gjorde ett jakande tecken och aflägsnade sig hastigt. Gången fördjupade sig i klippan och sluttade starkt utför. Äppelblomman kom fram till en öppning, som fanns i ändan af gången. XI. Grottorna. När Äppelblomman krupit igenom den trånga öppningen, befann han sig i en ofantlig grotta, som var urholkad i klippan inunder gången och