Göteborgsposten – 2 november 1860, sida 1

TERRAN n Framfören denna min tacksägelse till soldaterna under ert befäl. Derpå fortfor han, vändande sig till officerarne af den britiska brigaden: Jag ser med nöje omkring mig representanterna af en nation, som från begynnelsen har gjort så mycket för vår sak, som har hjelpt oss på allt sätt, och hvars mäktiga röst vi i väsendtlig mån hafva att tacka, att non-interventionsprincipen, hvilken utgör vår säkerhet, blifvit uppehållen. Derpå sade han, vändande sig till den ungerska legionens officerare: Hvad beträffar våra ungerska kamrater, hvilka hafva utgjutit sitt blod för oss, så stå vi till dem i en stor tacksamhetsskuld. Deras sak är vår, och att hjelpa dem, i deras tur, är vår heligaste skyldighet, hvilken vi skola fullgöra. Ett allmänt rop: Vi vilja det blef svaret. Derpå slutade generalen, vändande sig till alla samteliga, med att ännu en gång tacka officerarne för det trogna sätt på hvilket de understödt honom. Dessa få ord, hvilka upptaga så litet rum på papperet, tog det ganska lång tid att yttra. Garibaldi, som af naturen är begåfvad med sällsynt vältalighet, hade förlorat sin talförmåga genom den rörelse, som bemäktigade sig honom, och hvilken snart öfvergick på alla de församlade. Med den instinktartade magnetism, som i sådana ögonblick meddelar sig, kände hans gamla följeslagare i hans första expedition, hvilka utgjorde största delen af de närvarande, att detta var ett afsked från deras ledare, och öga efter öga fylldes med tårar. Troligen tog också denna instinkt icke miste, ty efter att hafva öfverlemnat allting åt konungen, skall Garibaldi sannolikt draga sig tillbaka till sin dyrbara 0 Caprera, för att äta de potäter han der satte under våren, innan han begaf sig ut att eröfra Sicilien och Neapel, samt för att anställa betraktelser öfver idcer, hvilka allt sedan hans tidigaste ungdom hafva upptagit hans sinne. Hvilka dessa ideer äro, har han uttalat i en högst egendomlig uppsats, hvilken han lärer ämna låta publicera, och hvilken man kan anse uttala hans framtidsvyer. Den utgör ett projekt till en federationsstat af Europas samtliga riken, hvarigenom en beständig fred skulle kunna realiseras. och alla kapitaler, som nu inom dessa stater användas till krig och krigsmaktens underhåll, skulle kunna besparas och användas till nyttiga företag, som skulle bidraga och afhjelpa det myckna elände, som tyvärr ännu existerar, oaktadt all Europas civilisation och kultur. Denna skrift uppsattes närapå i sitt nuvarande skick under förra våren ij Nizza. Det är en af dessa drömmar, åt hvilka flibustiern Garibaldi älskar att öfverlemna sig, och hvarmed han i sina ögonblick af upprymdhet älskar att underhålla sina vänner. ) ) Vi hafva förut under rubriken Utlandet utförligare redogjort för innehållet af detta dokument hvarföre vi icke här anse nödigt att införa det in extenso såsom Times korrespondent gör. tt ——— — —— LA llTF—e— LLL -—-—-— H—— —nnmBT — no ———VVXV