Göteborgsposten – 30 oktober 1860, sida 2

!ihvilka endast de stationer, som tillhöra 1:sta -Iklasgen skola ha nattjenst. Såsom sådana flräknas ju tillsvidare endast Wenersborg och t Helsingborg, och detta i deras egenskap a -gränsstationer till Norge och Danmark. Om -Iför expeditionens fortgång så påfordras, skola -Imellanstationer göra tjenst, heter det. Har mll Andree oeftergifligt fordrat att bli anställd vid endera af dessa gränsstationer, eller ,Ipå den hufvudsakligast anlitade mellanstatio-jnen Göteborg? Det är ej gerna möjligt. Dess-Jutom kan väl en person oftast vara tillräcklig ljatt göra den nattjenst, som erfordras, åtilminstone på andra stationer än de båda gränsstationerna, hvarföre qvinnor i detta afseende utan någon moralisk tvekan kunna tillåtas inträda vid telegrafverket å stationer, som ej tillhöra 1:sta klassen. Telegrafstyrelsen vill ej trampa ur vanans nötta hjulspår, det är orsaken; ty qvinnans användbarhet som telegrafist är i flera andra länder så tydligt och oemotsägligt bevisad, att den ej kan jäfvas. Med öfriga reformer, som väl snart skola genomföras inom detta verk, att det ej må i likhet med så många andra embetsverk i vårt Tland stelna inom vissa former, skall, hoppas vi, äfven den genomdrifvas, att qvinnan må i telegrafverkets tjenst ytterligare finna en väl behöflig och passande utkomst. Svenska domars verkställande i IDanmark. Den 24 dennes förehades i danska landsthinget 1:sta behandlingen af lagforslaget om svenska domars verkställande i Danmark. Amtmanden Lehmann erkände detta lagförslags betydelse i kommersielt och socialt hänseende, isynnerhet på grund af den lifliga förbindelsen mellan Skåne och Själland, men han helsade särskildt lagförslaget med glädje från den politiska synpunkten, såsom en länk i den utveckling, hvars kraftiga befrämjande är af största betydelse för landets välgång; ty det var hans öfvertygelse, att det för Danmark ej gifves någon säkrare borgen för en lycklig framtid än en anslutning till de skandinaviska rikena, och de, som ej delade denna öfvertygelse, måste likväl, trodde han, genom att dagligen se prof på det beteende, som från Tysk sida visas Danmark, drifvas till att söka stöd hos sina nordiska bröder. Slutligen uttalade han den önskan, att en dylik lag i afseende på Norge äfven måtte komma till stånd. -Justitieministern ansåg mellanrikslagar af denna natur vara mycket gagneliga, och förklarade sig skola bemöda sig om att gifva dem en allt större och större utsträckning. -Sakens öfvergång till 2:dra behandlingen antogs enstämmigt, och det beslöts efter Lehmanns förslag att öfverlemna saken åt ett utskott af 7 medlemmar. — Vid Landsthingets möte u. 25:te föllo valen af dessa 7 ledamöter på: Ploug, Brock, Lehmann, Simony, Bjerring, Moltke, Hvitfeldt och Clausen. En arfsdelning, som torde vara en af de i anseende till värdet mest betydande inom Sverige, förehafves för närvarande i Östergötland. Enkefriherrinnan Adelsvärd, som nyligen aflidit på Adelsnäs derstädes, säges efterlemna en förmögenhet, som icke lär kunna uppskattas lägre än till cirka 4 å 5 mill. rdr och hvilken nu i lika lotter skall delas mellan hennes son, öfverstekammarjunkaren m. m,. frih. Seth Adelsvärd, förut innehafvare af Åtvidabergs fideikommiss, och hennes måg, grefve A. Stackelberg på Stensnäs. Till friherrinnans possessioner hörde, utom flera stora egendomar i Östergötland, såsom Norsholm, Björkvik m. fl., äfven Öfverums bruk och underlydande många hemman i Tjust härad af Kalmar län. 2 I , f b j Stockholms gatuläggning. Vid sockenstämmonämndens i Stockholm sammanträde förliden Onsdag förevar frågan om hufvudstadens gatuläggning, utan att dock öfverläggningen derom dock hann afslutas. Hufvudsakligast afgjordes, genom voteringar, att bidraget af husegare skulle ntes med 20 öre