Göteborgsposten – 30 oktober 1860, sida 2

hördes från venstra sidan af torget ett förfärligt skri, ett doft rytande. Folkhopen riktigt darrade af bäfvan; ett obeskrifligt tumult rådde på torget och folkböljorna bröto sig mot husen. Ett tomrum bildades midtibland dessa menskliga vågor, lik en underhafsklippa som hastigt blottas af en öfver djupet rasande storm. På denna plats befunno sig en jättelik tiger och ett rasande lejon, hvilka hade tvenne blodiga lik i sina klor. Hvarifrån hade då dessa vilddjur kommit? Ingen skulle kunnat säga det; men den förfärade hopen greps af fasa och skyndade att fly faran. Det var en hisklig oreda . .. Man gick ej mera säker på marken, man gick på ett golf af utsträckta kroppar. — Hitåt, El-Kebir! hitåt Bacchus! skrek hastigt La Chesnaye och slingrade sig ur den förvånade bödelns händer. Lejonet och tigern utstötte ett dubbelt rytande och rusade mot schavotten, lemnande bakefter sig en blodig stig, på hvilken lik och sårade lågo kringströdda. De båda djuren hade med ett språng uppnått platformen och lade sig der på ett befallande tecken af delinqventen vid dennes fötter. — Framåt, Lilla Svärdsliljan ! skrek den store coösren och hoppade ut genom fönstret. Tjufvarne följde honom.