Göteborgsposten – 30 oktober 1860, sida 2

— La Chesnaye! La Chesnaye! ljöd på samma gång en röst från andra sidan af tor. get,och en andra trupp rusade der på Polissol. daterna. Penna och pensel äro för svaga, att kunns återgifva en dylik scen. Torget liknade ett blodigt slagfält, ett fantastiskt och sällsamt kaos. Män, qvinnor, barn, gubbar trängdes vid alla torgets utlopp. Rättsbetjenterna och polissoldaterna anföllos från alla sidor, men återgåfvo hugg med hugg, föllo, skreko, dödade och försökte bana sig väg fram. Presterna hade, isade af förskräckelse, upphört att sjunga sina psalmer och blefvo, alldenstund de snärjdes i sina långa kåpor, de första offren. Bödeln, drängarne, utroparne, kriminallöjtnanten och löjtnanten i korta rocken hade störat in bland massan för att söka räddning. Allt detta hade försiggått under loppet at några sekunder. Plötsligt ropade grefve de Bernac till, höjde venstra armen, slingrade sin högra arm kring Caherines smärta lif, ryckte den unga qvinnan med ig och rusade med henne in i värdshuset. Detta skri, denna åtbörd besvarades af deingqventen med ett annat rop. Han släppte de åda vilddjuren, som han hållit i strupen, och ade med en pekning på balkongen: