Göteborgsposten – 30 oktober 1860, sida 1

RR AE AR Transp. 21,427 40,470 625 1,270 600 1,230 600 1,200 565 1,160 500 1,088 500 1,050 S:a rdr 24,817. S:a rdr 47,468. Jemför man dessa summor med ofvannämnda totalsummor för båda åren, finner man, att de 25 högst taxerade personernas sammanlagda skattebelopp båda åren utgöra något öfver 30 procent af det hela. Skilnaden är mellan båda åren så ringa, att den princip, som, att dömma efter dessa siffror, blifvit följd vid den större förmögenhetens beskattande, båda åren varit densamma. Enligt H. T:s ursprungliga förslag i detta hänseende skulle dessa 25 personer icke betala fullt 13 (säger tretton) procent af det hela. Häraf torde vara klart att, om 1860 års taxering skulle vara i någon grad klandervärd, med afseende på de rikaste sambhällsmedlemmarnes beskattning, så var 1858 års taxering i det ailra närmaste lika klandervärd. Nu har emellertid samme man, som för två år sedan offentligen intygade att kommitterade dittills (d. v. 8. sednast vid den af oss citerade taxeringen år 1858) förtjenstfullt tilllämpat den af honom godkända taxeringsgrunden, i år lika offentligt, om ock för ett annat forum, förklarat 1860 års taxering vara just i de ifrågavarande punkterna orättvis. Detta är väl att vara konseqvent. Vidare upplyses genom ofvanstående protokollsutdrag, att hr Hedlund, som nu nyligen uppgifvit sig, vid det af vår ins. påpekade tillfället för två år sedan hafva påyrkat att förmögenheten borde tagas medi betraktande och icke endast inkomsten, i sjelfva verket då, I strid mot samtliga öfriga närvarandes mening, påyrkade att föreskrift borde lemnas åt kommitterade att 7 första rummet afse förmögenheten och i andra inkomst. Detta är att ha reda på hvad man sjelf har sagt! H. T. har senast beklagat att ingen princip kunnat utletas uti sista taxering, ehuru denna ledt till samma resultat, som den taxering år 1858, hvilken hr Hedlund för två år sedan, enligt hvad protokollet innehåller, ansåg hafva skett efter en princip (ty princip är ju liktydigt med grund) hvilken till och med blifvit förtjenstfullt tillämpad. Slutligen upplyses genom vårt protokollsutdrag, att taxeringkommitteen fått sig då, likasom vid ett senare tillfälle, ålagdt, att i fråga om handtverkare eller fabriksmästare, som för ett större antal hos dem mantalsskrifna arbetare erlägga de personella kapitationsafgifterna, dessa böra vid taxeringen tagas i beräkning. Hvad H. T. i denna del klandrat, beror följaktligen på laga kraftvunnet beslut af stadens innevånare. I sitt sista svar på vår insändares artikel har H. T. förklarat att det icke varit mot hrr kommitterade H. T. riktat sina anmärkningar, utan att dessa gällt anförda fakta. Huru kan detta stämma ötverens med att