Göteborgsposten – 30 oktober 1860, sida 1

Vet ni hvad, den skurken visar en hjeltes kontenens! Om han ej hade den djerfheten att likna mig så mycket, skulle jag verkligen intressera mig för honom. Jag värderar tapperheten. Och ni, beronessa ? — Det är verkligen sannt, att La Chesnaye visar ett förvånande mod! svarade Catherine. — Min dotter! ... min dotter. . . stammade ståthållaren. Om denna exekution äfven vore hennes dödsdom ! — Det skulle då vara domrarnes och hr Van Helmonts fel, svarade Bernac; men låt oss hoppas, att himlen står på vår sida. Grefven öfverröstades af trumpetskallet; La Chesnaye hade blifvit gripen af bödeln. Exekutionen skulle börja. La Guiche, dHerbaut, Marc, Giraud, Richard beherrskades af det förfärliga skådespelet och kunpe icke slita sina ögon från schavotten. Ståthållaren höll sig blek och med vanställda drag krampaktigt fast i balkongstängslet; Van Helmont höll högra handen hårdt tryckt mot sitt bröst... han insåg sin vanmakt. Bernac och Catherine samtalade med låtsadt lugn. Massan väntade stum och nyfiken. Tjufvarne voro tvehogse. Rättsbetjenterna och soldaterna höllo god vakt. På ett tecken af bödeln grepo hans båda medhjelpare delinqventen. I samma ögonblick