Göteborgsposten – 29 oktober 1860, sida 1

ör Italiens frihet och hvarje italienare borde alla till den hjeltes fot, som beredt honom volitisk och social existens. Han har två näktiga medhjelpare i frälsningsarbetet; jag såg dem begge tillsammans i bodarna vid Toedon häromaftonen. Der lågo helt stilla jeme hvarandra för att säljas pistolen och bibeln —lifvet och döden eller rättare sagdt, dölen och lifvet! Pistolens statistik känner jag sj, men jag stannade vid en bod, der en mängd ;xemplar af Diodatis Nya Testamente lågo, ;ch frågade agaren huru många han hade sålt Ungefär två eller trehundrade, svarade han. Och det till främlingar? Nej till neapoli tanare. Jag har fått veta af en aktnings värd och väl underrättad vän att nära tvåtuser exemplar af Bibeln redan lemnats ut att säljas Bokhandlarne äro mycket angelägna att skaf fa sig dylika, hvilket visar att efterfrågar måste vara stark. Men måtte inga fanatic skämma bort saken genom att i otid bland: sig deri! En utomordentlig försigtighet, tå lamod och ståndaktighet erfordras, om dett: vid mörker vanda, halfcivilicerade folk skal ledas till något bättre. Arbetet måste ske uta buller; för ögonblicket bör endast boken tala och när folket vant sig vid attse, hvad son ansetts för någonting viduaderligt, må san ningens förkunnare komma. Längre upp vi Toledon är ett hospital fullt af sårade, oc jag slöt min morgonpromenad genom att al lägga ett besök derstädes. Hospitalet var Jesuiterkollegiet, en mycket vacker bygg nad, men rummen äro för små för det ända mål, hvarför de nu tagas i anspråk. Detta är det ställe, hvilket jag beskre förut en gång; jag sade att vanvård, oren lighet, oordning och tjufnader rådde dei Men under några timmar undergick ställe en förvandling; det onda hade stigit till e sådan höjd, att det icke kunde fortfara, oc under padre Gavazzis inspektion och i följ af madame Marios besök och andra goda in flytanden, ha forhållandena blifvit mera till fredsställande. Jag fann täickena och lakane rena; sängarne stodo mycket tätt, men dett måste bli förhållandet, när 750 patienter pac kas tillsammans på ett ställe, som knappt ä tillräckligt rymligt för 400 eller 500. De var sorgligt att se helt unga gossar, 801 lågo sjuka i sängarne, några utmattade feber och andra vridande sig under plågo som såren förorsakade. Jag stannade vid e säng, der en gosse låg, som säkert icke va mer än femton år; sjuksköterskan höll på a lägga plåster på ett sår i hans rygg. Me jag måste erkänna, att jag ingenstädes funn någon ånger öfver gjorda uppoffringar elle någon önskan att återvända hem. Om aftc nen af samma dag, som jag besökte hosp talet, inträffade der en af dessa ohygglig tilldragelser, som utgöra en sådan skam fc menskligheten, men som till menskligheten heder sällan inträffa. En bäjersk soldat, so! blifvit tillfångatagen, låg och höll på att d af sina sår, och tre garibaldister roade si och dansade bredvid hans säng. ,Debh gjort så under två timmar, sade ett frur timmer till en min vän, som var de det är mycket troligt att denne ma varit rå och omensklig, men jag kan doc icke uthärda detta längre. Jag drager ing slutsatser af detta enda faktum, ty det skull RO RRSREEXX —----t———— ——— ——— —————— 5 t—