Göteborgsposten – 29 oktober 1860, sida 1

Giraud och Van Helmont voro ett ögonblick ensamma i salongen. — Är du färdig? frågade den lärde. — Ja! svarade Giraud. VI. Tåget. Hopen, som trängdes på Salutorget hade delat sig, för att lemna rum för tåget. På skriken hade följt en djup tystnad, som endast då och då stördes af ett doft mummel. Den nyfikna folkmassan såg slutligen ögonblicket nalkas, då det så otåligt afvaktade skådespelet skulle ega rum. Tåget skred framåt med den rödklädde bödeln i sina leder. Gästerna på värdshuset La Girouette hade alla samlat sig ute på balkongen; men deras ansigten hade helt olika uttryck. Van Helmont och Marc stodo bredvid hvarandra och hade tagit en sådan plats, att de ej förlorade någon af de närvarande ur sigte. Den lärdes ögon flammade i det han hårdt tryckte handen på den unge baron de Grandair. — Ah! hviskade han sakta till honom, tortyren skall frampressa sanningen från denne usling, och vi skola då ändtligen stå vid målet.