Göteborgsposten – 25 oktober 1860, sida 1

RR REAR MESA BORAT SE ER EE 0 vila af tjugofyra timmar, under hvilken tid lästningens artilleri skulle hvila. Men denna rörde blott fästningen, ty general Salzano illkännagaf att han icke förmådde något öfver .rupperna utanför. Följden var, att en beständig kanonad egde rum mellan våra batterier vid S:t Angelo och fiendens på andra sidan floden. På sjelfva morgonen af den dag, då vi skulle ha vapenhvila, var öfverste Bordone, som har uppsigt öfver utanverken gentemot den andra stranden, i stor lifsfara. Han hade återvändt sent från dessa utanverk till ett litet hus icke långt derifrån, hvarest han inqvarterat sig jemte två af sina officerare. Inemot kl. fyra f. m. kastades tvenne bomber, den ena straxt efter den andra, in i huset, och efter att ha krossat hvad som var i deras väg rullade de under sängen, der de två officerarne lågo, samt kreverade der och sårade den ene i hufvudet och den andre i benet. Ötverste Bordone blef icke sårad utan blott öfverhöljd med stoft, glasstycken och murbruk. Jag nämner detta emedan det var en ovanlig händelse, ty föröfrigt ha fiendens batterier gjort föga skada. Sedan vapenhvilan i går middags tog slut, har det varit mera stilla än under det den varade. Allt är tyst i fästningen, och blott då och då aflossas ett skott emot våra batterier. För öfrigt hålla neapolitanarne sig endast på defensiven. De ha blott några få förposter utom Capua, och äfven dessa dragas om nätterna till fästningens omedelbara grannskap. Och, enligt hvad som berättas, lär det vara meningen att sätta Capua i ett fullkomligt försvarstillstånd, så att det kan hålla sig nägon tid, äfven om armeen utanför nödgas draga sig tillbaka till Gaöta. Alla invånarne ha erhållit befallning att sjelfva skaffa sig lifsmedel för två månader och de, som ej kunna detta, ha fått order att lemna staden. Personer härstädes, som mottagit meddelanden från Capua, påstå att fästningen såväl som den neapolitanska armen endast afvaktar piemontesarnes ankomst för att gifva sig. Detta rykte är icke osannolikt. Officerarne önska att betrygga sin ställning, och om de trott att Garibaldis regering skulle fortfara, hade de troligen redan öfvergifvit den hopplösa sak, som de nu försvara. Den piemontesiska arm6en representerar en ordentlig styrelse och den naturlige efterträdaren af Garibaldis interregnum. Efter slaget den förste dennes är det icke många i den neapolitanska armeen, som göra sig några illusioner om att konungen skulle komma att vinna spelet, och detta är helt naturligt. Många officerare anses vara kallsinniga, och nederlaget den 1:ste d:s tillskrifves denna omständighet. Det berättas, att Frans II i en dagorder förklarar att denna olycka vållats af officerarnes förräderi samt uppmanar soldaterna att vaka öfver dessas (officerarnes) uppförande. Om detta är sannt, så gör konungen af Gaöta och Capua mera för att upp