Göteborgsposten – 25 oktober 1860, sida 1

ve AL SES SAMAR ARE SA RN a META EET AT RAA som vi erhöllo de första underrättelserna rörande grefve Arrivabene, flera engelska och franska tidningars korrespondent. Man hade sett honom gå ut från S:t Angelo eller, enligt en annan version, från Santa Maria och hade sedan dess icke hört något från honom. Man trodde att han råkat i fångenskap, och dettå slog in. Han är lätt sårad i benet. Garibaldi har blifvit underrättad om förhållandet och skall helt visst vidtaga de nödvändiga åtgärderna för att få honom utvexlad mot en af de många officerare, som vi tagit. I morse mönstrade Garibaldi i Caserta divisionen Bixio, hvilken, som ni torde erinra er, innehade Maddalonis positioner den 1 Oktober och som dref på flykten de kolonner, som fienden fört dit. ÖOaktadt den sålunda i allmänhet gjorde sin sak väl, så voro dock der liksom på andra punkter på slagfältet, åtskilliga officerare, som icke gjorde sin skyldighet. Några af dessa blefvo nu kallade fram ur lederna, och Garibaldi lät dem i truppernas åsyn berofvas sina svärd och hederstecken samt degraderade dem under förklaring att de voro ovärdiga att vara italienare samt att de endast genom att låta inskrifva sig såsom soldater och göra sin pligt kunde försona hvad de brutit. Man hoppas att dylika stränga åtgärder skola utsträckas till hela armåen, hvari, jemte förträffliga officerare, som skulle göra heder åt hvarje armå, finnas åtskilliga odågor. Och detta är icke underligt, ty i den hast, som armeen bildades, var det omöjligt att göra ett säkert urval bland dem, som anmälde sig såsom officersämnen ; dessutom hade så många erhållit uppdrag att organisera bataljoner och brigader, att skulden var deras, som rekommenderat personer till poster, som de icke voro vuxna. Under det armen var i ständig rörelse, var det ingen möjlighet att rensa den, men nu när den tid nalkas, då den skall amalgameras med de piemontesiska trupperna, har detta blifvit en trängande nödvändighet, och slaget d. 1 d:s gaf ett godt tillfälle dertill. Santa Maria d. 11 Okt. Den 8 d:s slöts en vapenhvila för följande dag. Anledningen dertill var begrafningen af de döda, som fallit inom fästningskanonernas skotthåll, och som icke kunde jordats emedan det capuanska artilleriets eld stryker ölver flodstränderna och skogsbrynet. När de, som fallit i grannskapet af S:t Angelo och Santa Maria, voro begrafna, forsökte man begrafva dem, som lågo längre fram; men så snart några personer i denna afsigt visade sig, blefvo de helsade genom kanonsalvor, och det var omöjligt att förmå de landtmän, som fått sig detta arbete uppdraget, att qvarstanna. Följden var en ohygglig atmosfer vid förposterna utanför S:t Angelo. Under de sista negotiationerna om utvexling af fångar, begärde neapolitanarne, som nämndt är, att den vattenledning, som förser Capua med friskt vatten, skulle repareras. Deremot öfverenskoms om en vapenSN ———————— LR ——— LL