Göteborgsposten – 25 oktober 1860, sida 1

väl nu? Hvem eger qvar en enda vitten af dessa hundra pistoler ? Tjufvarne betraktade hvarandra och en uttrycksfull pantomim besvarade coösren. Det var tydligt, att ingen sparat. — Och, återtog talaren, hvad gör det, om lagen icke trakasserar oss för det förflutna, då han likväl skall vara oss till besvär i en framtid? Det besvärar mig i hög grad att vara vän med alla dessa tölpar som civillöjtnanten kommenderar. Jag tycker ej om att behandla fiender som vänner. Ett bifallande sorl helsade hans ord, — Tjufvar, fortfor coösren, i dag är La Chesnaye, vår trogne vän, fången, han skall snart bli hängd och våra efterkommande skola en gång med smärta utropa: Våra fäder ha förrådt La Chesnaye! Skola vi väl begå ett sådant brott ? — Nej! Nej! tjöto åhörarne. Vi äro i ordning. Låt oss befria La Chesnaye! Hvad skola vi göra? — Jag skall säga er det! ljöd i detsamma en stark och klingande stämma som öfverröstade tumultet både inne och ute. En af dörrarhe nära tunnan hade öppnats: en karl hade skyndat in i salen och hop: pat upp på tunnan, som coösren skyndat sig at lemna.