Göteborgsposten – 23 oktober 1860, sida 2

höllo sin åsigt om Sandegårdens obestridlig företräde framför alla ifrågasatta platser, nu mera för sin del förordat Bagaregården, bor de omröstningspropositionen blifva: godkän nande at Bagaregårdsförslaget nu genast, elle; ock uppskof tör närmare undersökningar. Be slutades uppskof, borde deraf ingalunda folj: att Bagaregården skulle förkastas; man kunde lika vål efteråt förena sig derom. Den i da; föreslagna platsen vid Skår kunde icke rät teligen blifva föremål för någov beslut, inna den blifvit likasom öfriga platser ordentliger undersökt och kommitterade deröfver afgitvi sitt utlåtande. De personer som redan beset den af hr Wesslau i dag erbjudna platsei hade haft stridiga meningar derom. För ege! del ansåg sig talaren, med stod af sin be kantskap med stadens omgifningar, kunna på stå att den utgjorde en af höjder kringsluter dal, som just derföre vore fylld med lera at den ursprungligen saknat aflopp. Den djup: och breda graf, som med stor kostnad blifvi ag för vattnets afledande, måste föras el ng väg uppåt genom egorna till Kallebäck Det torde möta åtskilligt hinder, så väl a framtida egare af Skår som af Kallebäcks hem mansboar, att framdeles utvidga denna kana till den bredd och det djup, som kan blifv: erforderligt för vattnets fullstandiga afledande Hufvudsaken vore för närvarande att sjelfv: tillvaron af denna kanal vittnade om svårighe terna att afleda vattnet. För öfrigt vore de en stor olägenhet att platsen var innestängr af berg och skogbevuxna kullar. De gaser som utveckla sig: vid likens förruttnelse är till större delen tyngre än luften och hafv: derföre benägenhet att qvarstanna på en låg för vindarne skyddad plats. Afven på nuva: rande kyrkogårdar märker man inflytande häraf. Man lider af att andas den orenade luften. Det utgjorde just en hufvudförtjens hos Sandegården, Bagaregården samt den förs ifrågasatta platsen vid Skår (det senare likvä endast till en del) att man genom det upp höjda läget vore förvissad att hvarje vindfläg skall bortsopa de ur grafvarne uppstigande osunda ångorna. Det är en regel vid städers anläggande att icke bygga framför gator utar lemna dem öppna för vindarnes rensopande kraft, än mindre bör man tåla en af hus, berg och täta skogslundar innesluten kyrkogård. Hr 5S. AA. Iledlund vill icke såsom lekt Blomstrand gifva några råd till ordföranden som väl kan hjelpa sig dessförutan. Tillrättavisar äfven i öfrigt nämnde lektor för inne hållet af hans yttrande. Vidhåller sitt yrkan de att omröstning må anställas: antingen mar skulle besluta sig för Bagaregården eller et uppskof af ett par veckor för undersöknin: gars verkställande. Hr J. AA. Rossing anser det icke vars omöjligt att torrlägga platsen emellan kyrko: gården och Fiärstenbergs. Det hade åtmin: stone fullständigt lyckats med Judekyrkogården, åtminstone före jernvägens anläggande. Nuvarande förhållandet var honom obekant. Olägenheterna af åns orenande genom vattnet från afloppsrören kunde förekommas genom nedgräfvande vid deras mynning a! tunnor, fyllda med kolstybbe. Rådman Ingelman påpekar att. om nuvarande kyrkogården nödvändigt måste utvidgas, bör man i främsta rummet se på närbelägenheten.. Likens förruttnande torde kraftigt befordras genom användandet af osläckt kalk.. Förhållandet: vore icke detsamma på alla delar af kyrkogården. Domprostens förslag om Örgryte kyrkogård hade mycket som talade för sig... Förordar närmare undersökning af Bagaregården, Skår och Örgryte kyrkogårds omgifningar. Hr Z. G. Lindström. Hvad den osläckta kalken -anginge, blefve den snart släckt när den : kom i den våta grafven, och derefter hade den nog ingen verkan. Hade sjelf en sorglig erfarenhet af den nuvarande kyrkogårdens olämplighet. I en för 26 år sedan med största omsorg anlagd graf, som helt och hållet fylldes med sand, hade den först nedlagda kistan, på fyra alnars djup, funnits alldeles oförändrad. Här gäller icke ord: språket: den som vinner tid, vinner allt Tvärtom vore det här af oberäknelig vigt at! få saken utan dröjsmål afgjord. Vill emeller