Göteborgsposten – 23 oktober 1860, sida 2

Hans band är skingradt, hälften har sålt sig till ståthållaren och vi äro här nu sju af hela Underverkens Hof. -— Stackars La Chesnaye! mumlade långa Jacqueline. — Hvem kunde tro, att han skulle låta fånga sig! ...sade Tallebot och höjde ögonen mot himlen. —Han slogs likväl bra! anmärkte Sulpice. — Hvar du der? frågade Jacqueline. — Ja, svarade tjufven. — Du såg när La Chesnaye greps? — Ja. Alla åhörarne lyssnade uppmärksamt. — Då vet du hvem som förrådde honom? sade Mathias. — Ja. — Hvem var det? — Camåelon och Bernard. — De skurkarne! jag kunde ha hållit om det! sade Jaqueline med en suck. — Hvar var du, Sulpice? frågade Tallebot med uttryck af det djupaste intresse. — Jag, var på den post, hvilken blifvit mig anvisad af honom, som jag tror vi gjorde mycket orätt i att lyda för en nio månader sedan. Jag befann mig i ändan af Etretats-dalen, der vägen kommer ut från Fecamp.