Göteborgsposten – 23 oktober 1860, sida 2

Barnen från Underverkens Hof tycktes ej det ringaste bry sig om folkets raseri och långt ifrån att beklaga sig öfver detta döfvade stoj, begagnade de sig tvärtom deraf, för att lättare samtala om sina enskilta angelägenheter, ty de hade dittills icke vexlat ett ord, utan att förut kasta en oroligt forskande blick omkring sig. -Du också, Peter Slagtare! utbrast Jehan. — Och du med, min kära yrkesbroder! tilllade Tallebot och vände sig till Sulpice, hvilken ädelt täflade med sina konfrater, för att kunna uppnå en lika fullkomlig grad af vanskaplighet. — Vi ha fått coörens befallning! sade Sulpice. — Det skall bestämdt ske någonting, som vi ej väntar, oss! mumlade Mathias, — Han är emellertid: fångad och skall bli hängd kort och godt! sade Peter Slagtare med en förfärlig ed. — Om det funnes någon utsigt till att rädda honom! anmärkte Tallebot. Mathias Plattnäsa skakade på hufvudet. — Omöjligt! sade han. Han är bevakad af mer än tvåhundrafemtio statssoldater från Rouen och Paris, hvilka ryckt hit i all möjlig hast, och till dem komma trehundra man af provinsens egen poliskorps. Hvad kan man göra?