Göteborgsposten – 22 oktober 1860, sida 2

Ryssland verkligen återkallat sin minister i Turin och afskedat Sardiniens hos sig: Ryssland är f. n. absolutismens enda hållhake, sedan Österrike visat sin vanmakt. Mycket riktigt har telegrafen nu åter berättat, att ryktet om Pallavicinis och ministerens afträdande i Neapel var ogrundadt, samt äfven tillagt den vigtiga omständigheten, att Garibaldi annulerat Mordinis proklamation om inkallande af ett slags ständer, för att företaga omröstningen på Sicilien, ett steg hvarigenom prodiktatorn, en ifrig Mazzinist, ansåg sig möjligen kunna förekomma öns anslutning till Sardinien. En korps af deputerade kunde lättare manieras än folket. Nu är det dock att hoppas, det folket sjelft tager hand om sitt öde, och då är väl utgången otvifvelaktig. Då Mazzini vägrade attlemna staden och Garibaldi ej kunde förmås tvinga honom dertill, förbjöd prodiktatorn bildandet af politiska klubbar och afsatte den mazzinistiske chefen för nationalgardet, hr Agala, tvenne åtgärder som kunde anses väl behöfliga. Hela den diplomatiska korpsen i Neapel hade protesterat, genom spanske gesandten, mot det af Bertani utfärdade dekret, som anslår pension åt konungamördaren Agesilao Milanos mor. Enligt bref från Neapel af d. 9:de, skulle Garibaldi ha anbefallt att Messina och Gaöta skulle blockeras, hvilken blockad franske amiralen Le Barbien de Tinan likväl vägrat att erkänna. De franska tidningarne påstå ihärdigt att Sardinien bestämdt skall med kraft fortsätta kriget till våren, för den händelse att Österrike icke dessförinnan afträdt sina italienska besittningar, och att Garibaldi skall till dess fungera som öfverbefälhafvare. Åfven sardinska tidningarnes energiska språk tyckes understödja denna åsigt. Det säges att piemontesiska hären skall uppbringas till 300,000 man. Att bågen mellan Österrike och Sardinien redan nu är spänd synes af telegrammet, då de redan uppstålla trupper vid sina resp. flodlinier. Warschau skall afgöra saken. Ar Rysslands dagspolitik icke ett blott spegelfäkteri, hvarigenom Österrike helt fiffigt narras i fällan? .. Och sedan den jäsande upprorsandan. HEuropas statsmän ha saker nog, att tänka på under de stundande långa vinterqvällarne. Man väntar i Osterrike först efter Warschaumötet utförandet af konstitutionela reformer. Om det går som Frans Josef helst ser och önskar vid detta förhatliga möte, så blir det väl så lagom med reformerna. Afven du, Brutus! kan man utropa till engelska öfverbefälet, vid läsandet af följande från en generallöjtnant utgångna memorandum: Generallöjtnanten uppmanar brigadbefälhafvarena, att vid det vanliga inspekterandet för hvarje halfår fästa särskildt uppmärksamhet vid officerarnes och gemenskapens långa — kindskägg. Generallöjtnanten har märkt, att några officerare vid divisionen bära kindskägg af högst ovanlig storlek och längd. På befallning, J. W. Armstrong, vicegeneral-adjutant. — Detta memorandum påminner om Rysslands och Osterrikes mest lysande dagar. Nu skola således gamla Englands soldater mäta sina polisonger! Senare Post. Allt befinner sig nu i afvaktande hållning, för att se hvad Warschauermötet kan medföra. Viktor Emanuels af Farini undertecknade proklamation till Syditaliens folk har gjort det bästa intryck öfver hela Europa. Man medgitver hvar och en, att han ej kunnat handla annorlunda än han gör, att han måste verka i öfverensstämmelse med situationen. I Paris går man tillochmed så långt i sin litterära egenkärlek (en superlativ egenskap), att man ej kan förstå, huru en så stiliserad proklamation kunnat skrifvas i Italien. Det är endast Fransmän, som kunna åstadkomma sådana saker(!) Naturligtvis draga de legiti