Göteborgsposten – 22 oktober 1860, sida 2

pen. Bernard red i spetsen, klädd som polissoldat. Porten var stängd, enligt förordningen. Bernard gaf posten lösen. Denne ropade ut befälhafvande officeren. — Konungens tjenst! sade Bernard. Då officeren fick se uniformerna, lät han genast öppna porten. — Lycka till god jagt! sade han i tanke att de voro ute på någon expediton för rättvisans räkning. — Tack! svarade Bernard och dref sin häst fram på den nedfällda vindbryggan. Alla följde honom. —-I galopp! skrek Reynold. Hästarne ilade bort som en stormvind. — Min själ, sade officeren och befallte att porten åter skulle låsas, om de rida länge på det sättet, så äro de arma satarne, som förföljas, snart i deras händer. I samma ögonblick möttes ädlingarne och tjufvarne på kanalbanken, just der liken lågo strödda utanför trädgårdsporten. — Ah! utbrast Van Helmont, jag hade likväl tillsagt Hector att väl försvara denna port. (Forts.)