Göteborgsposten – 22 oktober 1860, sida 1

åter resa upp skåpet, men detta skulle endast ett ögonblick kunna fördröja deras undergång, utan att förmå rädda dem. -— Sätt fast stången, Catherine! ropade Mercurius. Den unga qvinnan stod der darrande och förfärad, ty hon visste, att arrestering vore för henne tortyr och död. Hon försökte attlyfta upp den tunga stången, men kunde ej. — Förlorade! förlorade! stammade hon och lät stången falla. Mercurius utstötte ett skri af vrede och raseri. — Låt oss döda så många Bom möjligt! sade han med rå stämma. Skåpet vacklade. — Humbert, Cameleon och Mercurius kände sina armar slappas och deras fötter gledo på golfvet under tryckningen af möblerna, som gästerna derute ifrigt sköto på. Ännu en sekund och banditerna skulle vara fångade och Diana räddad. Men i detsamma öppnades hastigt den lilla löndörren och Reynold stod på tröskeln, blek, vanställd, med sönderrifna kläder, blodigt ansigte och sargade händer. Ett glädjerop helsade honom. — Fort! ropade Mercurius och förde på Catherine.