Göteborgsposten – 20 oktober 1860, sida 1

hon reste sig upp, och skyndade bort till Humbert. Henrik! jag besvär er derom! för mig tillbaka till min mor! — Diana! tänk ej derpå! vi måste flyl sade banditen och fattade hennes händer. — Min mor! min mor! klagade det arma barnet. — Diana! Tyst! inföll grefve de Bernac och lyfte upp henne på sina armar, Den unga flickan slet sig med våld lös. — Min mor! jag vill se min mor! sade hon. — För djefvulen, tvinga henne då att tiga! inföll Mercurius med rå ton. Diana ryggade, stum af fasa, tillbaka vid denna grofhet. — Catherine! Nyckeln till denna dörr! fortfor Mercurius och pekade på den lilla löndörren, genom hvilken Reynold aflägsnat sig. — Denna nyckel? upprepade Catherine. — Ja! gif hit fort! för alla helvetets andar, skynda! — Den har jag icke! utropade baronessan. -— Har du icke... har du icke denna nyckel ? -— Nej, säger jag. — Hvem har den då? frågade banditen och beledsagade dessa ord med en hisklig förbannelse.