Göteborgsposten – 20 oktober 1860, sida 1

-— dessa goda män komma till sann upplysning och mindre trång uppfattning af den kristna friheten! Den andra och talrikaste klassen består af personer med svagare själsförmögenheter, som icke reflektera utan blindt följa de läror man består dem. De ha icke kommit i någon närmare beröring med verkliga kristna af andra riktningar. Dessa, som alla med mer eller mindre värma omfatta Guds sak, och som tro att endast i schartauanismen finnes sanningen om icke uteslutande så dock i större mått — dessa reflektera icke utan vandra blott framåt på den trampade stigen. Olyckligtvis finnes det äfven en tredje klass, som har de tvenne förstas form men icke deras anda. Den utgöres af sådana, som ikläda sig schartauanismens drägt för att ställa sig in hos sina förmän eller hos den stora hopen, ärliga rien icke reflekterande schartauaner som offra frikostigt. Detta är en af schartauanismens fläckar, som ofta föranledt verldsligt sinnade menniskor att anse alla, som äro eller synas vara allvarligare än andra, för hycklare. Unga prester uppträda i Göteborgs stift — de predika i enlighet med sin öfvertygelse och på det sätt, som de lärt eller som öfverensstämmer med deras naturliga anlag. Kyrkan är tom, och när offerdagen kommer, se de blott några styfver läggas på altaret. Deras lön ar liten och en tillökning deri är önsklig om icke nödvändig. De iyssna då till frestelsen, som säger: hvarför predikar du icke i enlighet med det schartauanska manåret, om folk tycker bättre om det? De uppoffra sin individualitet — de antaga den schartauanska stilen och med den alla dess fördomar. Kyrkan fylles snart, och när den dag kommer, då de skola stå framför altaret och tacka hvarje person som kommer och nedlägger sin gåfva på detsamma, genom en bugning, så finna de en stor hög icke blott af penningar utan af guldringar och silfverskedar och alla slags dyrbara grannlåter. Det förderfliga i detta system ligger i öppen dag. Men frågar någon hvarföre skrifva till främmande länder och framhålla ert eget lands fel och isynnerhet dem på det kristliga gebietet? Af det enkla skäl att i fall, sådana som detta, det är den enda kuren mot det onda. Tryckfriheten är i de länder, der den existerar, det bästa korrektivet mot ett partis fel och det förderfliga i ett system. Om enskildta varningar icke kunnat uträtta något mot ett sådant i en vrå af landet herrskatide system, så bör hela landets uppmärksamhet fästas derpå. Den kristna kyrkan är en — icke Sveriges, icke Englands och icke Preussens kyrka. Alla kristna utgöra ett folk, fast de ha olika lynnen och familjenamn. När villomeningar uppkommit, när något parti förirrat sig och icke vill lyssna till varningar, så bör man begagna det korrektiv man har att tillgå. Ja, men verlden får höra det. — Visserligen, men verlden får ock se att vi icke kalla det rätt, som är orätt, och det orätt, som är rätt, och den skall högakta de kristna mera, när den ser att de äro uppriktiga och erkänna fel äfven hos sina vänner och bundsförvandter. Förföljelser för religionens skull ha mycket aftagit i Sverige Hvem vågar säga att icke de skildringar al