Göteborgsposten – 17 oktober 1860, sida 1

Reynold deremot hade en helt annan karakter. List, djerfhet, kall och ihärdig ärelystnad, grymhet utgjorde grunddragen i hans karakter. Helt och hållet skeptiker, förenade han med en uttorkad själ och lågande passioner stort snille, outtömlig uppfinningsförmåga, djupa kunskaper, liflig hog för prakt och lyx, begär efter verldens nöjen och gränslös ärelystnad. Vida öfverlägsen sina båda bröder, var han en gunstling hos den gamle La Chesnaye, som till honom hyste det största förtroende. Mercurius och Humbert erkände äfven denna Reynolds öfverlägsenhet. Mercurius hade förtrott honom sin passion för Jeanne och funnit sig väl deraf, ty det var Reynold, som röfvat bort den unga flickan. Humbert hade, när han blef förälskad i Diana, likaledes bedt sin bror om hjelp och råd och Reynold hade, såsom vi veta, skickligt förberedt den stackars flickans undergång. Men Reynold hade i dessa båda fall icke allenast tjenat sina båda bröder utan äfven sir egen och sin fars intressen. Då han frånröfvade Giraud hans trolofvade, lydde han den känsla af hämnd, polissoldater rån Rouen ingifvit honom, då La Chesnayes son infann sig inför parlamentet med påstående att han var den siste och ende arftagaren a Bernacska namnet, ett påstående som Giraud med