Göteborgsposten – 17 oktober 1860, sida 1

st — — — — me mm m— och starka patruller skickades ut för att rekognoscera; men de funno ingenting. Hos utposterna i S:t Leucia inträffade en egen händelse. En af de ungerska husarerna hade bundit sin häst vid en vagn, der han stod lika lugnt och fredligt som om han varit huggen af trä. Han hade tillhört neapolitanska kavalleriet och utgjort ett af segerbytena vid Ariano. Ingen fästade någon uppmärksamhet vid honom, då plötsligt fiendens kavalleri, som stod på motsatta flodstranden, med trumpeten fick order om ,,uppställning. Innan någon kunde förhindra det, drog den gamle trotjenaren af sig betslet, med hvilket han var bunden, och ilade af i galopp mot floden med husaren efter sig. Kommen dit, sprang hästen utan tvekan uti och simmade öfver till andra stranden, färdig att lyda kallelsen. I dag morse anlände markis Pallavicini med Viktor Emanuels svar på Garibaldis bref. Garibaldi var såsom vanligt ute åt Santa Maria och S:t Angelo till, der han mottog brefvet. Svaret var ej så tillfredsställande som han väntat, men det muntliga budskap, som Pallavicini medförde, modifierar det intryck, som brefvet kunna utöfva. Den 29 Sept., på morgonen. Ingenting nytt. Ingen rörelse å neapolitanarnes sida. De ha skickat trupper mot Abruzzerpassen, för att uppehålla Cialdini; det synes deraf att de skola göra front mot båda de armåer, hvaraf de hotas. När de gjorde sin rörelse mot vår högra flygel, tycktes det som de trott sig skola finna litet luft och rum på denna sida, — att de måhända ville kasta åtminstone en del af sina trupper in i Principate Ulteriore och der organisera några reaktionära rörelser, i likhet med hvad de försökt en gång förut. Men detta synes nu ej vara afsigten; de ha sammandragit alla sina trupper vid Volturno, med Gaeta till reträttpunkt. Om ni kastar en blick på kartan, kan ni se, att Volturno kommer uppifrån norr, gör en bugt omkring bergen norr om Capua, skiljande dem från Matise-bergen. På höjden vid Cajazzo gör floden en hastig svängning åt vester och ilar i en mängd slingringar mot hafvet. Floden bildar sålunda, såsom ni ser, en kil mot öster och gifver neapolitanarne en god samlingspunkt, hvilken lemnar tillfälle till en allmän rörelse. Det ofördelaktiga vid denna linie är dess stora längd, som utgör mer än 80 eng. mil. Om de skulle blifva fördrifna från denna linie så ha de en annan bakom, hvilken är nästan lika fördelaktig — nemligen den vid floden Garigliano, som är kortare och derföre lättare att försvara.